Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Hylén, J. E. Några skolgrammatiska spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
j. e. hylén.
är Brates, att döma efter dennes exempel. Emellertid ha
sådana uttryck som "redan Linné kände denna sanning, endast
du kan hjälpa mig, äfven jag har varit ung" ingalunda
undgått den klarsynte forskaren, men bestämningarna "redan,
endast, äfven" för han till hela satsen och uppfinner för dem
en ny grammatisk term "särskildt satsadverbial". För våra
skolgossar, som tycka, att redan bestämmer Linné, endast
hör samman med du o. s. v., blir denna Beckmans särskillnad
en mycket invecklad historia, och det torde därför vara enklast
att låta dem få kalla dessa satsdelar för adverbattribut, d. v. s.
tillstädja en sådan satsdel äfven före hufvudordet.
Strängt taget är det ju tämligen likgiltigt, hvilka
etiketter vi behaga klistra på våra ord, då vi inmönstra dem i
ordklassernas rulla, eller huru vi benämna våra satsdelar. Ytterst
blir det endast en strid om ord, ifall i uttrycket på så sätt
den ene fattar så som pronomen, den andre som adjektiv, den
tredje som adverb, om nämligen denne tredje tillerkänner
adverbet attributfunktion och ej, såsom i den gamla goda tiden,
affärdar en sådan sammanställning som språkvidrig. I
meningarna wni är en gammal man och dessutom präst; den läran
omfattar alla vetenskaper, främst stjärnkunskap; den döde, till
hvars ära och kanske glädje stenen är rest; den onyttige njuter
långt lif och måhända välstånd" kunna vi mycket väl rädda
vår gamla terminologi och genom underförstådda satsdelar
fraindeducera adverbial: dessutom är ni präst; främst omf att
aldén stjärnkunskap; kanske till hvars; måhända njuter han
välstånd, men för våra småttingar blir denna lek med ord lätt
vilseledande och framkallar snarare begreppsförvirring än
tanke-klarhet. Likaså kunde vi mycket väl med Linder (Regler och
råd s. 111) och Sundén (Ordbok 2, s. 153) låta adverben föga,
lagom, nog bestämmas af substantiv i genitiv (genitivändelsen
väl då ersatt af det underförstådda af): föga (af) mod, lagom
(af) iärdom, nog (af) kraft, om inte hela konstruktionen smakade
väl mycket latin och om inte våra latinfria skolpojkar hade
svårt att tänka sig ett svenskt substantiv i genitiv utan nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
