Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Hylén, J. E. Några skolgrammatiska spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
j. e. hylén.
• Visserligen. Blott i Wien, visserligen hufvudorten, uppstodo
388 nya tidningar (Otto Sylwan).
Väsentligen. Här betraktades förslaget såsom väsentligen Richerts
verk (Karl Warburg).
Yttermera (Sv. Ak.7: adj.). — Till yttermera visso (Walborg
Hedberg, Ad. Noreen, C. D. af Wirsén). — Till yttermera eftertryck
(Signild Wejdling).
Åter. Hans lif hade varit kvinnor, kvinnor och åter kvinnor
(Axel Lundegård).
Åtminstone. I råheten finns det åtminstone sanning (Ernst
Ahlgren). — Där finns åtminstone människor (Karl-Erik Forsslund).
Äfvenledes. Begäret att efterapa allt utländskt innebure
äfvenledes vådor (C. D. af Wirsén).
Med dessa prof har jag endast velat påvisa, hvilken
lifskraft denna grupp af ad verbattribut utvecklar hos våra
författare. Väl är det sant, att åtskilliga af de anförda
ut-trycken vittna om sina upphofsmäns vårdslöshet i
språkbehandlingen, men det finns dock bland dem sådana, som äfven de
känsligaste fingranskare måste taga för goda. Vi stå inför
ett alternativ. Antingen äro vi nödsakade att förvandla en
hel mängd adverb till adjektiv, eller också måste vi, för så
vidt vi låta våra gamla adverb förbli adverb, erkänna deras
funktion af adverbattribut. Och då det väl bär emot att
rubricera just, inte, endast o. dyl. bland adjektiven, torde det
utan tvifvel vara lämpligast att erkänna det præpositiva
adverbattributet som en äkta satsdel i vårt modersmål.
Nyköping i maj 1906.
J. E. Hylén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
