Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Paulson, Johannes. Metriska anteckningar vid Vilhelm Ekelunds öfversättningar ur den grekiska Anthologien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METRI8KA ANTECKNINGAR.
195
Leonidas I. 3: Tag, försmå ej honungskakan jämte den sköna oliven1.
„ VII. 5: Inga rester från rikliga mål du finner hos mig,
så lämna.
Meleager II. 16: Näktergalen i lundars djup och svanen vid flodens
bräddar.
„ „ 17: Halkyonen i vågornas sorl och under taket svalan.
B. Den daktyliska hexametern består af trestafviga
och tvåstafviga fötter med fallande takt, blandade om
hvarandra efter välljudets och det språkliga uttryckets fordringar.
En tvåstafvig takts metriskt obetonade taktdel bör vara så fyllig
att denna versfot någorlunda balanserar den trestafviga takten.
Mot denna regel syndar öfversättaren redan i det första
epigrammets första rad, Platon I. 1:
Denna nymfernas vän, den lustiga sångaren grodan.
Här kan man icke undgå att finna att denna är en nog
svag fot, som föga förmår balansera de följande fötterna i
versen. Likartade svaga fötter finna vi allt emellanåt i
Ekelunds öfversättning t. ex. bleka Anyte V. 3, 4, breda Meleager
II. 9, arma Palladas II. 1 etc. Jag anser det öfverflödigt
att här hopa exempel. — Emellertid vill jag medge att det
gifves så väl praktici som teoretici, som icke eller högst lamt
hålla på denna regel.
G. De båda stafvelserna i den .trestafviga fotens
obetonade taktdel böra vara svagtoniga.
Den kursiverade trestafviga foten i Platoif II. 1:
Alltså beträdde vi nu den Aöøtidliga lunden och funno
är skäligen tung, på den grund att hög har för stark accent.
En sådan fot liksom hejdar en vid uppläsningen af versen.
Ännu tyngre äro trestafviga fötter, sådana som vapenlös
(Platon II. 3), i synnerhet om den motsättes den följande lätta
tvåstafviga foten utan 2. I samma vers förekommer äfven den
1 Denna vers börjar för öfrigt med ett regelrätt fyrfotadt
tro-kaiskt kolon.
2 Jag tror nämligen icke det är öfversättarens mening att läsa
vapen I lös, utan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
