Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Geijer, Herman. Om sättet för dialektala ortnamns upptagande i riksspråket I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIALEKTALA O UT NAMNS UPPTAGANDE I RIKSSPRÅKET.
229
notisafdelningar båda formerna. Under sådana omständigheter
måste Nässe anses redan vara upptaget i riksspråk, d. v. s. det
är icke inskränkt till dialekten, utan är användbart och
godkännes som sådant inom det lokala riksspråket — ehuru det
helt naturligt i dylika fall af tvånamnighet alltid finns
personer, som af någon anledning särskildt hålla på det ena namnet
och förkasta det andra. Och så snart ett namn vunnit
burskap i det lokala riksspråket, så finns i allmänhet ej längre
samma hinder för att det skulle kunna användas och
godkännas hvar som helst, som medan det var enbart dialektalt.
Bland hela antalet namn i ett sådant namnmaterial som
det på Sollefteåbladet förekommande är det ej någon
synnerligen stor del, vid hvilken den ofvan (sid. 224) angifna
trans-formeringsprincipen leder till konstruktion af nya namnformer
sådana som Nässja. Flertalet namn utgöres af sådana, som
utan konstruktion låta sig öfversättas till riksspråksformer,
såsom oborfgn Åborrsjön till Abborsjön, svy^asn Svynås’n
till Svinåsen. libærja Libärje till Lidberget och liknande, hvilka
bestå af ord, som finnas i lefvande bruk i riksspråket, och af
hvem som helst kännas som direkta motsvarigheter till
dialektformerna. Vidare utgöres en stor del namn af sådana, som
innehålla dialektord, hvilka ej ha lefvande motsvarigheter i det
allmänna riksspråket, men som där skulle ha utvecklat sig
till väsentligen samma form, som de ha i dialekten, såsom
grsb-bærja Grubb-berget af ett dialektord grèba grop, lokalt
riks3pråkligt grubba; eller kviXmyra Kvisselmyren af ett i
många ortnamn ingående dialektord kviX, en afledning af
ordet kvist med betydelsen förgrening, alltså: en myr, som
grenar sig eller som är belägen vid en bäck- eller ågrening.
Det med X betecknade tonlösa I-ljudet förekommer här, liksom
i en stor del af det öfriga landet, i regelbunden motsvarighet
till ljudförbindelsen -ssl- i riksspråket, t. ex. bràn-nàX —
brännässla. Ljudet X torde i ett dylikt ord ej kunna
återgifvas med riksspråksljud på något sätt, som närmare liknar
det, än med -ssl- (-ssel-). Detta har visserligen ej alltid varit
tydligt, utan man anträffar stundom namn innehållande detta
kviX skrifna Kvüt-, Qvittsle- eller på annat dylikt sätt. Någon
konstruerad namnform uppstår i regel ej heller, när man
åter-gifver ett dialektnamn på -kviXla med en form på kvissel, ty
det lokala riksspråket har alltid, om det upptagit namnet,
spontant återgifvit kviX med kvissel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
