Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Geijer, Herman. Om sättet för dialektala ortnamns upptagande i riksspråket I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIALEKTALA O UT NAMNS UPPTAGANDE I RIKSSPRÅKET. 231
och -bV]-) öfvergår till -kV]-, och -Y]- efterföljdt af -s- eller /-ljud
sammansmälter med detta till ett långt /-ljud. Men
sannolikare är kanske, att första sammansättningsleden i namnet är
samma ord, som ingår i namnet på Hälsjön på gränsen mellan
Helgum och Ragunda, på konceptkartan kallad Halasjön, i
öfverensstämmelse med jordeboksnamnet Halasjölandet på en
intill sjön liggande skogstrakt. Hals jon är bildadt av ha Va,
Häfø, namnet på den genom sjön flytande ån. Uttalet halføn
Hälsjön med l, är ett afsiktligt tydligare uttal,, i dagligt tal
sammansmälter V med /, alltså hapøn jämte haføn Häsjön.
<v ~
Denna form kan komma ur antingen Hälsjön eller Häfjsjön.
I Ragunda-mål öfvergår nämligen -äV]- icke till -åfj- som
i ångermanländska. Då detta namn har samma form äfven
i Helgumsbornas tal, kan detta, liksom fallet är med ett
par andra örtnamn på gränsen, bero på att de upptagit den
jämtska formen. På nordöstra sidan om sjön ligger ett berg,
hvarpå en så kallad fjällby är byggd, hvilken liksom berget
själft heter haføbærja Häfejöbärje. I det nuvarande jorde-
boksnamnet på dessa gårdar cBerg eller Håsjöberg torde man
ha rätt att förmoda en kvarlefva af den ångermanländska
namnformen Håssjön, ehuru jag ej funnit något .spår af denna
i folkets minne. Äfven namnformen Hällesjön har jag funnit
användt om denna sjö på utdrag af en karta från 1760 öfver
’tvistiga rågången mellan Jemtland och Ångermanland från
Kjälsjön till Tulltufvan1 (skriffel för Fulltufvan). Med afseende
på namnets etymologiska sammanhang synes det ligga närmast
till hands att sammanställa det med ett i Skorped anträffadt
ord haV, m., användt om stengrund i sjö. Men detta ord står
ännu alltför isoleradt och närmar sig för mycket det oklara
ordet har af besläktad betydelse (jämför Rietz sid. 244, a),
för att man skulle kunna med säkerhet bygga på det. En
annan förekomst àf samma ord är väl ett af Bugge hos
Noreen, Dalmålet, sid. 74, not. 1, från öfre Telemarken anfördt
hal, m. ’bar klippegrund i jordoverfladen paa en ager eller eng’.1
1 Den stamform med V + j som ett Hä^jsjön synes förutsätta
antingen som böjning eller afledning af ett haf* eller häV tycks, så
vidt det framgår af dialektordböcker, ej finnas bland skandinaviska
dialekters lefvande ordförråd. Däremot kan den innehållas i några
svenska och norska ortnamn. Hellquist, Sjönamn, sid. 250, anför
ett par sydsvenska sjönamn, för hvilka han söker ursprunget på
besläktadt håll: ur synkoperade former af ett adjektiv på -ig till
substantivet håll. För de norrländska namnen synes denna förklaring
icke möjlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
