Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Geijer, Herman. Om sättet för dialektala ortnamns upptagande i riksspråket I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
HERMAN GEIJER,
ning Laduberget, så skulle visserligen de förra skrifningarna
komma att utläsas på ett sätt, som mycket skilde sig från
dialektuttalet. Med bokstäfverna å, ö eller u skulle nämligen
följa riksspråksenliga uttal af dessa bokstäfver, och därmed
vore namnets igenkännlighet till en början åtminstone i viss
mån försvårad eller förstörd. Men med tiden skulle naturligtvis
det nya uttalet tränga igenom, och tills detta skett, hade de
dialekttalande i skrifningen Löberget etc. äfven utrymme för
sitt uttal. Förändringen skulle kännas som en förändring af
samma ord. Från allmogens synpunkt bestode den i att inan
så småningom lärde sig att lägga bort ett gammalt
bondspråks-uttal för att i stället tala ’efter bokstafven’. Från språklig
synpunkt kunde den betraktas som en i mycket på falska
föreställningar hvilande språkrensningssträfvan, men också som
ett framsteg, därför att denna förändring faktiskt underlättar
namnets användning på den enklaste väg, som torde stå till
buds, låt vara på bekostnad af den regelbundna utvecklingen.
Däremot vore införandet af skrifningen Laduberget från de
dialekttalandes synpunkt väsentligen detsamma som införandet
af ett nytt namn, och det kan ej vara tvifvel om att en
förändring af samma namn i regel blir lättare införlifvad i det
allmänna bruket och kostar mindre anpassningsbesvär än
namnets utbyte mot ett nytt. För transformeringar, afsedda till
allmänt bruk, kunna ej samma synpunkter göras gällande
som vid transkription af dialektord för lexikaliska eller
grammatiska ändamål, och äfven i för sådana ändamål afsedd
transkription tvinga ofta dialekterna till väsentliga modifikationer
i de sedan ett par årtionden vanligen tillämpade
transskriptions-synpunkterna.
De olägenheter, som naturligtvis under alla
omständigheter bli oskiljaktiga från en sådan upplösning af en gammal
namngrupp som den här i fråga om Zadw-namnen postulerade,
te sig lätt i början betydligt mer afskräckande, än de vid
närmare efterseende visa sig vara. I verkligheten torde det
icke finnas något enda ord med en tillnärmelsevis *så ymnig
förekomst och mångfaldig formutveckling i dialekterna som
ordet lada, hvilket icke också inkommit i riksspråket.
Särskildt sådana i ortnamn ofta ingående dialektord, som beteckna
olika slag af terränger, för dessa karaktäriserande vegetation,
till landtkulturen hörande ting och dylikt, ha vanligen
inkommit i handlingar, på äldre kartor m. m. och i det lokala
riksspråket i allmänhet och ha därvid mer eller mindre full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
