Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Geijer, Herman. Om sättet för dialektala ortnamns upptagande i riksspråket I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIALEKTALA O UT NAMNS UPPTAGANDE I RIKSSPRÅKET. 235
och sannolikt ännu flera. Dessa skrifningar, af hvilka åtskilliga
förekomma, med ytterligare en del på missförstånd beroende
varianter, på äldre och yngre kartor och i handlingar, visa
kanske bäst, hvilken fördel som ligger i den enkla och
gemensamma transformeringen Ladu-. De äro icke blott i allmänhet
svårare att förstå, utan ofta utgöra de så grofva återgifningar af
det verkliga uttalet, att den, som ej på förhand känner detta,
lätt gör namnen mer eller mindre oigenkännliga, om han
uttalar dem efter bokstafven. Namnet Sn#skåll’n utgör tillika
ett exempel på hur hvarje möjligt försök att återgifva
dialektljudet, på samma gång som det vid utläsning efter bokstafven
föranleder ett svårigenkännligt eller oigenkännligt uttal, också
framkallar en falsk betydelseassociation. Det transformeringen
uträttar vid sådana namn som dessa på Ladu- och på Snöd-,
består tydligen i att den gör namnen lättare att uppfatta och
därigenom upprätthåller deras identitet.
Men om ordet lada icke existerade i det nu lefvande
riksspråket, vore det då också förbundet med någon fördel
att konstruera fram ordet och använda det i
namntrans-formeringar? En parallell kan möjligen åskådliggöra hvad det
innebure, att ordet lada saknades i riksspråket. Det gamla
ordet fähus är numera i riksspråket ersatt med ordet lagård,
under det att särskildt norrländska dialekter fortfarande
använda en mångfald ur fähus utvecklade, mycket olika former
såsom fjös, föngs, föjs, fus, fås m. il., hvilkas samhörighet
inbördes och med ursprunget fähus blifvit mycket fördunklad
eller alldeles utplånad för medvetandet. På samma sätt skulle,
om det sammanhållande ordet- lada ej funnes i riksspråket, de
olika dialektformer, som ofvan antydts med skrifningarna La-,
Lö- etc., icke så lätt kännas som samhörande och kunna
företrädas af en gemensam ersättare som nu, då hvar och en
dialekttalande vid sidan af sitt dialektord känner
riksspråksordet lada och vet, att detta ord och hans dialektord,
åtminstone till betydelsen, äro identiska. Oin nu denna
förutsättning och" därmed de gynnsammaste betingelserna för
namn-transformering saknades, kunde icke en sådan ändå vara att
föredra framför upptagande af dialektformerna med de dänned
förenade nyss framhållna olägenheterna? Jämför man, under
förutsättning att ordfct lada icke funnes i riksspråket, å ena
sidan sådana alternativt tänkbara skrifningar som Löberget.
Låberget och möjligen Luberget för ett dialektalt Løbärje och
å andra sidan en under samma förutsättning konstruerad skrif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
