Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Geijer, Herman. Om sättet för dialektala ortnamns upptagande i riksspråket I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIALEKTALA O UT NAMNS UPPTAGANDE I RIKSSPRÅKET. 243
tjö?% som under senare tid synes ha vikit tillbaka för det
västerifrån framträngande tjå?*, uppfyller ett helt litet område,
hufvudsakligen bestående af socknarna Sollefteå och Multrå, men
återkommer dessutom nordväst om kartbladets område i Junsele.
Sånga och de öfriga ångermanländska socknarna i kartbladets
sydöstra hörn ha ordet i formen tjair, (Jßælr, Jp&fy, ehuru några
därmed bildade ortnamn inom detta område tillfälligtvis ej
upptecknats. I hela Jämtlandsdelen heter ordet fögJr.
Slutligen förekommer tja Jr, jpaJr inom kartbladets område endast i
Skorped, men det sträcker sig sannolikt därjämte öfver en
stor del af norra Ångermanland. I grannskapet af hvarandra
ligga Jßßpkuln Tjölskullen i Multrå, Jpapkuhi Tj ålskullen i Ed
och }ßà§kuln Tjalskullen i Skorped, och det vore ur vissa
synpunkter bättre att på kartan låta dem behålla de olika
former de ha i dialekterna än att skrifva alla tre namnen i
formen Tjalskullen, ehuru denna redan börjat framträda som
lokal riksspråksform.
Då Sollefteåbladets område synes utmärka sig för mer
än vanligt utvecklad dialektklyfning, torde upptagandet af
dialektala namnvarianter, åtminstone i allmänhet, ej komma
att leda till starkare växlingar, än hvad fallet skulle bli vid
dessa fjäl-namn. Den viktigaste invändningen mot
upptagandet af sådana dialektala dubbelformer af samma namn eller
samma ord, torde ej heller ligga i en allmän hänvisning till den
variation på kartan eller i riksspråket, som blir en följd däraf.
En invändning af större betydelse föreligger i de fall, då man
kan påstå, att det lokala riksspråket redan intagit en så
afgjord ställning, att någon hänsyn till dialektformerna ej
längre kan eller behöfver tagas. För min del anser jag ej
att detta öfverallt är förhållandet, om man också är ganska
nära ett sådant tillstånd. Huruvida det emellertid är så pass
rådande i norrländskt riksspråk i det hela, att det är bäst
att genomgående använda formen fjäl äfven på de kanske
relativt få platser, där hänsynen till endast de rent lokala
riksspråksförhållandena möjligen likaväl tilläte upptagandet af
dialektformen — därom har jag ej på grundval af det mig
bekanta namnmaterialet kunnat bilda mig en fullt bestämd
mening.
Äfven namngrupper, innehållande ord, som i riksspråket
ha mer allmänt spridda och stadgade motsvarigheter än de
ofvannämnda orden fjäl och ålder, kunna vara splittrade genom
olika behandling på olika håll eller genom vacklande behand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
