Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dialektala ortnamns upptagande i ltlksspkäket. 57
nå(u)st(ar) båthus liksom det i lokalt riksspråk någon gång
förekommande nöst var honom obekant. Emellertid förefaller
det mig klart, att man vid namntransformeringar ej
obegränsadt kan bygga på att en dylik känsla tillräckligt allmänt
förefinnes, och att man därför i de ■— relativt få — fall, där
någon tvekan kan råda, bör bibehålla dialektens diftonger vid
namnens upptagande i riksspråk. Där en mindre tjänlig
riksspråksform börjat uppträda, men ej ännu afgjordt trängt
igenom, torde man också kunna och böra återföra namnen till
dialekt stadiet, så i fråga om de nyss anförda exemplen:
Gaun-iilfven, Aumen, Pautån, Veiksjön. Härvid torde diftongerna
liksom i norska riksspråkets skriftformer af namn helst skrifvas
normaliserande: ei, au, öy, oafsedt om ortsdialektens uttal,
exempelvis æi> au, en, ot, i och för sig kunde närmare
uttryckas genom en annan beteckning. Där diftongernas
reducering framför dubbelkonsonant eller konsonantförbindelse ledt
till senare komponentens mer eller mindre fullständiga
försvinnande ur uttalet, under det medvetandet af att det
egentligen är en diftong som ingår i ordet ännu fortlefver, såsom
fallet särskildt ofta synes vara med au, torde man fortfarande
böra skrifva diftong, t. ex. i namn, innehållande det
nyssnämnda ordet naust nå(u)st o. s. v., om på den ort där
namnet förekommer, transformering till nöst ej har stöd i folkets
uppfattning af namnet och ej synes kunna bli lätt uppfattad,
hvilket någon gång förefallit mig vara förhållandet.
Bibehållandet af diftongerna, låt vara i ett relativt fåtal
fall, kan möjligen väntas framkalla den äfven annars hörda
invändningen, att traktens namnskick genom tillämpande af
den här intagna ståndpunkten för namnbehandliiigen kommer
att få ett allt för främmande eller allt för osvenskt utseende.
Ett sådant omdöme utgår lätt från en för ortsförhållandena
främmande riksspråkskänsla eller från en radikal sträfvan efter
riksspråksenlighet. Om man däremot från en mindre radikal
ståndpunkt i fråga om den i namn, liksom i riksspråk i
allmänhet möjliga eller eftersträfvansvärda graden af enhetlighet
söker en norm i transformeringsfrågor af liknande art, torde
man närmast vara hänvisad till hvad som visat sig brukligt
och acceptabelt i ortens riksspråk i dess helhet, med
bortseende, så vidt möjligt, från uppenbara missbildningar. Då
nu allmänneligen benägenheten till försvenskning eller en som
försvenskning betraktad uppsnyggning af namnen i sig själf
snarare tenderar till öfverdrift än tvärtom, torde man öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
