Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYDBERGS DIKT LÄNGTAN.
87
51 där Intets rike är,
han böjde sig över stupet
och stirrade in i djupet
54 med vemodsfullt begär.
Och lutande över stupet
han ropade ned i djupet,
57 som saknar återljud,
och ropet skulle fara
genom ändlöst icke-vara,
60 genom tigande rymder: Gud!
Längtan tillkom under Rydbergs sista sommar. Vid
slutet av sitt liv hade skalden velat nedskriva sin filosofiska
trosbekännelse, och man märker huru den underström av
mystik, som genomgick hans världsåskådning, under den tiden
vid flera tillfällen sökt nå fram till klar gestaltning i tanke
och dikt. En filosofisk utredning om sinnevärlden som en
blott symbolisk verklighet sysselsatte honom sommaren 1893,
och anteckningar "till symboliken" funnos efter hans bortgång
såväl bland hans papper som i de sista filosofiska arbeten han
läst. I dessa anteckningar hade han ärnat visa att
tanketingen (som han säger), våra föreställningar om tingen, icke
äro identiska med saktingen, tingen i sig själva, utan blott
symbolisera dem. "Ord och tankar äro människornas egna
alster. Känsellivets fenomener äro ursprungligare, stå närmare
akterna i universum"1.
Samtidigt söker Rydberg på diktens väg form för
besläktade tankegångar. En känsla, som ej finner ro inom
sinnevärldens gränser utan längtar mot en annan verklighet
än den symboliska, genomgår hans sista dikter, såväl Himlens
blå ("Du ljuva Nirvana, där, badad i renhet, jag andar mig
ut i oändligheten") som de båda under sambenämningen
Vandringsmän sammanförda Längtan och Fantasos och Sula-
1 Warburg, Rydberg, 2: 640.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
