Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
J08UA MJÖBERG.
inbillnings gestalter till den grad, att nftr han beskrev hur
Emma Bovary förgiftades fick han arseniksmak i munnen och
magplågor. Kännare av Dickens kunna lägga månget
exempel till de aaförda. Då Fredrika Bremer skrev Grannarne,
tyckte hon sig ha berättelsens olika personer omkring sig, var
hon gick och stod, och var dubbelt rädd för att ett
olycksfall skulle drabba henne, emedan hon kände det, som om det
samtidigt skulle drabba det sällskap hon hade omkring sig.
Det torde icke ha förvånat diktarinnans omgivning, om hon
stundom omtalat dessa fantasigestalter blott med ordet de.
Man skulle mycket väl i vår dikt kunna tänka sig
detta tredje personens pronomen ersatt av första’, utan att
diktens faktiska innehåll skulle förändras. Men vi skulle då
ej så lätt känna igen Rydberg i den: han skriver ej så gärna
jag-dikter. Till någon del kan det väl ha varit personlig
blygsamhet som verkat denna skygghet för att tala i första
person. Men objektiveringen har nog också en mer
konstnärlig grund. Ett jag i st. f. han skulle göra den dikt vi ha
före mindre allmängiltig, det skulle ej ställa fram för oss en
typ, formad ut ensamt av den stämning, som sökt form i
denna dikt. Konceptionen synes mig ha vunnit i klarhet och
samlad kraft därigenom att den lösgjort sig från jaget och
snört hop sig kring ett objekt, liksom en cell lösgör sig från
upphovscellen och lever sitt eget liv.
Typen i Längtan har nämligen formats genom att den
iklätts den oändlighetslängtans, om skalden sökte uttryck för.
Ett av denna längtan behärskat liv ses i stark förkortning
som ett enda trånande och sökande efter en verklighet, som
överallt låter sig anas men ingenstädes gripas. Dikten är
strof för strof en kamp efter ord, som kunna m&la denna
längtans art och styrka.
Det är i diktens första avdelning (vv. 1—30) som
likheten med fragmentet från 1870-talet är i ögonfallande. Men
motivet är ändrat såtillvida som symboler sökas, ej för längtan
som sådan utan för dess föremål. Och mystiken är som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
