- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Sjunde årgången. 1907 /
106

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

josua mjöberg.

Märk hur lugnt här övergången sker från vårens längtan till
kärlekens! Från våren kommer man till mänskovårar genom
en metaforisk association. Först det efteråt vidhängda
attributet tvenne, som genom sin postposition och sin ställning i
versens slut som rimmets bärare får större fyllighet än om
det haft prosaordföljdens plats, förmedlar föreställningen om
ungdomens kärlekslycka, och denna föreställning utvidgas och
förtydligas med de följande orden som se varann i henne för
att i nästa vers: med trånande ögonpar leda över till tanken
på kärlekslyckans vemod och längtan.

37 Hon ilar från blomstermarker

genom höstens gula parker
och välver dess vissna blad
till havet, det mörka vida.
På havets andra sida
vad där? Han undrar vad.

Här ilar den frågande tanken med floden mot havet, liksom
han hoppades att han dock vid flodens mål skulle finna ljus
och svar. Han kommer till havet, men nej, det är mörkt
och ger inget svar, det sträcker sig i stället vida, och tanken
skyndar över dess vidder och är på ögonblicket på andra
sidan, och en ny fråga reser sig: vad är där på andra sidan?

Ordföljden havet, det mörka vida är en av dem som
bruka stämplas med namnet "frihet", och mången
språkmästare och -mästrare anser den vittna om författarens
bristande makt över formen. Här torde dock ha visats att den
kan vara tankens eget språk och stå i konstens tjänst.

På havets andra sida vad där? Detta är klumpigt, kunde
en granskare mena. Men som nyligen visades, har ingen fråga
ännu vaknat för tanken vid orden på havets andra sida,
därför har ej heller frågeordet satts förrän efter dessa ord,
just där frågan stiger upp. Dessutom är i frågan
predikatet utelämnat. Även denna syntaktiska egenhet har sin
mening. Frågan är så spänd, så andlös, att. det överflödiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:16:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1907/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free