Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYDBERGS DIKT LÄNGTAN.
105
båda verben i Rydbergs språk ha mera närstående betydelse än i
vanligt språkbruk: hans aning längtar och hans längtan anar. I
andra versen varieras samma föreställnings mera aktiva
motsvarighet, särskilt i synonymerna söker och spanar. De ha
alltså även de till syfte att stegra., Tredje versens alltjämt
och överallt tjänar i sin tur stegringssyftet och är i viss mån
en hopning: båda orden sammanfatta, det ena från tidens,
det andra från rummets synpunkt.
Men även då samma ord upprepas, såsom i första
versens längtar, längtar, föreligger en stegring, ty då samma
ord tillgripes ånyo, får det emfas och verkar kraftigare än
första gången: han längtar, och hans längtan kommer åter,
menar skalden.
Vissa av dessa begynnelsestrofens ord komma igen i
vv. 28—29 och i vv. 46—48. På bägge dessa ställen avse
de att bevara överskådligheten i målningen: från varje
utvikning vänder denna åter till det centrala, och med ny kraft
går den så över till ett annat fält. Det är med stilistiskt
fulländad konst som orden på båda dessa ställen länkas in i
tankekedjan. V. 28 tar först upp den senast givna
hörselbilden med lyss och sammanfattar sedan i skådar de synbilder,
som förut getts, och först med anar upptages grundtanken i
hela sin vidd för att fortsättas i nästa vers: i allt han det
sökta spanar. Vv. 46—48 ge åt orden från
inledningsverserna en helt ny relief, beroende på kontrastverkan med det
närmast föregående, och förbereder så den ännu starkare
stegring, som känslan når i slutstroferna.
Samma herravälde över ord- och föreställningsföljden som
uttrycksmedel kan man iakttaga genom hela dikten.
32 En flod, som speglar våren
med vad flyktigt skönt den har,
och mänskovårar tvenne,
som se varann i henne
med trånande ögonpar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
