Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
L. FR. LÄFFLER.
syn till allitteration och assonans liknande sjuradiga strofer
som de sistnämnda — sista raden dock här saknande
allitteration —, men eljest metriskt byggda ungefär som Fornyröislag:
En strof meddelas här som prov (a. a. s. 13):
Hvirvlande vindar,
Ningen ej svingeni
Susande stormar,
Sömnen och domnenl
Vintrige Vindsvals
Vrede mitt kväde1
Tvinge till ro!
Detta kommer rätt nära det versslag, som i
Snorra-Eddan kallas "hinn skammi håttr", med den skillnad —
naturligtvis, — att denna har åtta lika byggda versrader. En
halv strof till jämförelse torde intressera:
Gull knå greppar
Glöa roa,
Vass eru seggir
Samir framir.
Som vi se, finns dock ej här, såsom hos K.,
"upplösning" i de assonerande versraderna, förutom andra olikheter.
Vid översättning till nysvenska av ett antal
fornisländsk-fornnorska allittererande-assonerande dikter har efter mig Axel
Åkerblom i sitt arbete Nordiska fornkväden öfversatta ... I.
De femton första sångerna af Wiséns Carmina Norræna.
Lund 1889, återgivit både all iterationer och assonanser.
Ett-av dessa kväden (Ragnarsdråpa) är avfattat i det allra
närmaste på samma versslag som Rydbergs dikt, sex i dröttkvætt.
Översättningen har, så svår den måste ha varit, lyckats bra,
ofta förträffligt. En del friheter har Å. begagnat sig av, bl.
a. de två jag förordat (se här förut). I drottkvätt har han
ock mycket ofta tillåtit sig en frihet, som ej tillhör det stränga
slag, vari de nämnda sex dikterna äro författade, utan det
ursprungligare friare versslaget ("fornskaldahåttr"), vari
Rydbergs dikt och Ragnarsdråpa äro avfattade, nämligen att
låta ett obetonat ord föregå alliterationens huvudstav (i jämna
versrader); eget nog har Å. ej i sina slutanmärkningar
påpekat denna frihet — som ju är ganska påfallande — vid
redogörelsen för andra friheter. Rytmen är ofta hos Å. friare än
1 "Stockholmsrim".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
