Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
g. a. tiselius.
När man säger Petterssons är bra snälla eller Gamle grevens
voro också tillräckligt rika för att kunna leva på större fot
än alla grannarna, A. C. Leffler Ur lifvet, sista saml. s. 29,
eller Grevens, vilkas gods låg alldeles i närheten av bruket,
hade ju erbjudit henne plats som hushållerska hos dem, Anna
Wahlenberg i Svea 1904 s. 171, är visserligen
familjebeteckningen på ~s en utpräglad plural med pluralens kännetecken
(efterföljande predikatsfyllnad och pronomen i pluralis), men den
har alldeles samma uttal, d. v. s. är samma fonem, som genitivus
singularis av Pettersson ocli Greven, och den kan i vissa
andra satser, t. ex. Jag kommer från Petterssons, i fråga om
användningen knappast särskiljas från genitivus singularis med
"underförstått" huvudord (hem, bostad, gård),
Familjebeteck-ningarna på ~s och genitiven på ~s gå formellt över i
varandra. Och vad betydelsen angår, så finner man jämte
satser som de tre ovan först anförda, i vilka personbetydelsen är
tydlig, även sådana användningar av s-formen, som när
Strindberg i Skärkarlsliv s. 187 efter en liten ortbeskrivning säger
Detta är skräddarns, i vilket fall ortbetydelsen är lika given
som i de förra exemplen personbetydelsen; och mellan dessa
ytterligheter ligga gränsfall (t. ex. det ovan anförda Jag
kommer från Petterssons eller Gick han till fiskarns, så kom han
naturligtvis också in i huset på backen, Anna Wahlenberg
Underliga vägar s. 135), i vilka ena gången personbetydelsen,
andra gången ortbetydelsen på grund av det inre
tankesammanhanget är den förhärskande. Formerna av typen
Petterssons bilda således serier, i vilka ur morfologisk synpunkt
kasus rektus pluralis och kasus genitivus singularis och ur
semo-logisk synpunkt person- och ortbetydelse mötas och övergå i
varandra, utan att, såsom ofta är fallet i dylika serier, någon
länk felas och måste genom hypotes framkonstrueras. En
undersökning av dessa former måste sålunda lämna en
illustration — tagen från det levande språket och därför
kanske mera åskådlig — över det sätt, på vilket inom språklivet
utvecklingen äger rum till form och betydelse, en utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
