Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
RUBEN G-.SON BERG.
likt den romanska närmar sig talspråkets naturliga rytmik.
Men doktor B. vet vad han gör".
Ar också den sista satsen sann, är det likväl påtagligt,
att författaren till artikeln i Såningsmannen inta vet vad han
skriver. Jag lämnar därför opuset åsido. Dock föranleddes
jag av dessa båda konstifika uttalanden att söka få tag på
denna metriska nyhet, som var på en gång svenskans första
alexandrin och senaste knittelvers. Några översättningar på
"jambiskt" versmått gäckade mig först, men sonetten
"Järtecken" från Antonio de Castro Feijö syntes ominös nog:
Se’n vårt sista "farväl", gömdt i kyssar, var sagdt,
ville jag än en gång se vår fristad, vårt näste,
där vi, äfven vi hyllat Amors urgamla makt,
där vi, att fånga lyckan, vår sista drömväf fäste . . .
In pä tå jag mig smyger. Mitt hjärta slår knappt mer,
Mig tyckes, att liksom förr något din närhet bådar . . .
öfver din bädd en spindel, ve, jag sväfva dä ser,
han där fäst — som förr vi — en väf af spröda trådar.
Ur min hand glider ljuset. Som förstenad jag står . . .
Qenom fönstret syns mörkret, som öfver nejden rår,
dubbelt mörkt vid den glans, månen i strömmar gjuter.
Och likt ett skri af ångest, hörs skallet af en hund,
där i nattdunkelt fjärran utan medveten grund
mot tystnaden och månen han tjuter, tjuter, tjuter.
Stavelseräkning ger vid handen, att med undantag av
första raden, som har 12 stavelser, och fjärde och fjortonde,
som ha 14, äro samtliga rader 13-staviga, vare sig de ha
en-eller tvåstaviga rim. Rytmen synes mig obeskrivlig, men i
alla händelser vida underlägsen den rationella alexandrinmetrik.
som den är avsedd att ersätta. Någon anledning att räkna
dessa rimmade rader till alexandrinerna, föreligger enligt min
mening icke.
Till andra, till mitt ämne hörande företeelser, som jag
här ej hunnit beröra, skall jag återkomma i en följande uppsats.
Ruben G:son Berg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
