Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLLEKTIV MED PLURALIS.
59
efter subjektet till numerus (s. 202), att adjektivet som
predikatsfyllnad och attribut följer sitt substantiv i numerus
(s. 192), och att ett pronomen överensstämmer i numerus med
sitt substantiv (s. 195). Två år senare skriver Gustaf
Cederschiöld (Svenskan som skriftspråk s. 258): "i vårt nuvarande
tal plägar ett kollektivt substantiv i fortsatt framställning
åtföljas af plural. Men för skriftspråket gäller den yttre
formen mera". Samma uppfattning hävdar 1904 Natanael
Beckman (Svensk språklära s. 49, jfr s. 15): "kollektiver få i
samtalsspråket ibland predikatsfyllnaden i pluralis". För
skriftspråket godtager han ej detta undantag, lika litet som han
känner något sådant i övriga kongruensfall (ss. 58, 197). På
samma ståndpunkt står ock Erik Bråte i Svensk språklära av
1905, då han på tal om subjektet som norm för predikatets
numerus starkt framhäver, att "kollektiva i sing." fordra
predikatet i sing. (s. 144), och angående adjektiv och pronomina
ej har något särskilt påpekande. Så sent som 1907
framhåller G. A. Tiselius (Språk och Stil VII, 136) såsom
karakteristiskt för ett "bestämt singulart kollektiv" i vårdat
skriftspråk, att det tager sina bestämningar i singularis.
Såsom härav synes, stå våra moderna skolgrammatici
mangrant fylkade kring den meningen, att kollektiv med
pluralis ej ha hemortsrätt i vårdat svenskt skriftspråk, och i
överensstämmelse därmed förkunna våra modersmålslärare
under grammatikans helgd lagens stränga påbud härutinnan.
Men då jag av egen erfarenhet väl vet, vilket besvär dessa
kollektiv vålla kriarättaren, och då jag i vår litteratur ideligen
träffat på dessa pojkarnas språkliga synder, har jag ansett
det ej vara ur vägen att genom en allsidig exempelsamling
belysa detta språkbruk. För den skull har jag vid läsningen
av nyare svensk litteratur samlat material, och under detta
mitt sysslande med ifrågavarande spörsmål har jag kommit
till den bestämda uppfattningen, att kollektivet rätt ofta liar
sina bestämningar i pluralis. .
Ett sådant fall erkänna alla, som yttrat sig i frågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
