Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLLEKTIV MED PLURALIS.
87
med att låta den falla utan att kunna sätta någon bättre i
stället. Ty det är ej lätt att lista ut någon bestämd princip,
vilken våra författare i detta fall följa. Med verbets
pluralformer är det lättast att komma till rätta. Tendensen mot
singularis är hos dessa alltför stark, för att den skall kunna
hejdas. Och det finns således intet skäl att uppmuntra
pluralformer i sådana fall. Värre är det med adjektiven och
framför allt pronomina. Ty dessa pocka på pluralis med en sådan
styrka, att vi se oss nödsakade att bryta med den nuvarande
uppfattningen, och då måste vi vandra tillbaka till Boivie och
Svenska Akademiens språklära för att fortsätta på den väg,
de slagit in på. Vi måste således tillerkänna åtminstone
pronomina rätt att ställas i pluralis, oaktat de syfta på
substantiv i singularis. Men när skola de ställas i pluralis och när
i singularis? Det är ingalunda lätt att avge ett bestämt svar
på denna fråga, ty författarna tyckas göra än si, än så.
Enligt min mening bör man dock fordra singularis, när enheten
hos kollektivet särdeles kraftigt framträder för tanken,
däremot pluralis, då flertalet är för uppfattningen förhärskande.
Men att konsekvent tillämpa denna regel förefaller svårt nog.
Därför kan man gärna i allmänhet låta bestämningarna i
singularis sluta sig till det kollektiva huvudordet, men man får
ingalunda undantagslöst utmönstra som oriktigt språkbruk alla
de fall, då de presentera sig i pluralis. Allra minst bör man
betrakta sådana friheter, vilka dock våra bästa författare
avsiktligt tillåta sig, som några dödssynder, ifall de råkat
förirra sig in i mogenhetsuppsatser. Och kunde dessa mina
anspråkslösa rader i någon mån bidraga till att stadga en sådan
uppfattning, vore de ingalunda förgäves.
Nyköping i februari 1908.
«/. E. Hylén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
