Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ytterligare om den allittererande-assonerande
diktningen i nysvenskan.
Doktor Axel Åkerblom, den mycket förtjänstfulle
ny-svenske tolkaren av flere av den norröna skaldediktningens
främsta alster, har i sista dubbelhäftet av denna tidskrifts
förra årgång, framhållit, att jag i min föregående uppsats om
ovanstående ämne kommit att förbigå några av honom gjorda
översättningar. Jag beklagar på det livligaste detta
förbiseende, delvis beroende på glömska, delvis på obekantskap
med ifrågavarande nysvenska tolkning. Jag ber nu att å min
sida få gottgöra detta mitt förbiseende genom att här anföra
några prov å dessa d:r Å:s tolkningar med några därtill
fogade anmärkningar ävensom att få bemöta en av d:r Å. mot
mig gjord invändning.
Ur den i Historisk Tidskrift; för 1899 intagna
tolkningen av Olafsdrdpa Scenska må följande halvstrof anföras:
Höra må jofurn här
— ho/vet lyss till hans lof —
fa t te han rimmen rätt
och raderna i mitt k vad.
Denna dikt är avfattad i det versslag, som i Snorre-Eddan
kallas Halfhnept. Det har med Dröttkvæör hdttr den
likheten, att det har både assonans och allitteration, men är dock
ett därifrån skilt versslag. D:r Å. har i sin tolkning
flerstädes använt upptakt, ehuru originalet icke har sådan, ej
heller exemplet i Snorres Hättatal, och han har i inledningen
till Nord. Fornkvädcn förbehållit sig denna frihet i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
