Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
HERMAN GEIJER.*
lan1. Appellativet vöf (fäbod-)vall böjes däremot regelbundet
i pluralis (obest. form) vol", dat. vo{om, och åtminstone i
västra Jämtland finnas ännu några gamla plurala gårdsnamn
med bevarad, fast i utdöende stadd dativböjning. I
kyrkböcker träffar man redan omkring år 1800 hithörande, nu
utdöda dativformer på -om, och dessa bli talrikare ju längre
man går tillbaka i tiden. Dylika dativer t. ex. tægom av
bynamnet Te ge i Are, i skrift ännu någon gång även Tegorn,
kunna i dialekten ersättas av den andra kasusformen i
dativ-funktion, alltså 2- tæf ~ * tægom. Något motsvarande inträffar
aldrig vid sådana plurala namn, som ha bestämda artikeln,
t ex. Krokom i Mattmar, som i dialekten i dativ endast kan
heta krokom, aldrig krokan, krokan. Bestämda artikeln torde
i detta namn vara oursprunglig. År 1483 skrevs, sannolikt
åsyftande samma by: j Kroka (Dipl. Norv. III n:o 942).
Sättet varpå Miellem utvecklat sig till Mielle med
dativ-formen Miellom, har av allt att döma varit det, att Miellem
här liksom på andra håll i Sverige övergått till Miellom.
vilken form uppfattades som en dativ och analogiskt
kompletterades med kasusformen Mielle. Att detta är förhållandet
bekräftas genom bynamnet Landsom i Ås. Myssjö och Sundsjö
socknar. Namnet i Ås lyder i dialekten (av de övriga känner
jag ej dialektformen) lansom) uppfattat och använt som dativ
1 Bynamnet vöV finns även i Are (likaledes oböjligt och utan
plural karaktär), men skriftformen är här numera uteslutande Vallan.
Den S. o. 8. VII s. B5, sep.-uppl. s. 8B efter en ej alltid fullt säker
sagesman lämnade uppgiften om uppkomsten av denna skriftform är
oriktig. Namnet skrives nämligen redan år 1688 i kyrkböcker
Wäl-lan, och från 1740-talet är denna form där den vanligaste. Därjämte
förekomma, delvis ända in på 1800-talet, formerna Walla, Walle,
Wäl-lama, Wallana, Walland, Wallén samt dativformen (i) Wallom. I
privat skrift har formen Walla fortlevat intill senaste tid och i en och
annan allmogemans riksspråkstal kan den ännu någon gång hörfis.
Formen Wallan är bestämd form plural (i dialekten völan till
apel-lativet vöV). Vacklan mellan bestämd och obestämd form visar sig
stundom i äldre skrivningar av jämtska och (oftare) trondhjemska
plurala gårdsnamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
