Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
HERMAN GEIJER.*
<lialekten ha väntat en form med kvarstående -a, -a, icke en
form med apokope och cirkumflex. Ett exempel på m-bortfall
i Äm-namn skulle däremot möjligen kunna sökas i de av K.
Ti. Karlsson (Sv. Fornminnesföreningens tidskrift X s. 50, jfr
Tppland I s. 410) anförda ’betydligt förvanskade’ uppländska
namnen Marma < Marheme, Stjerna < Skærnem, Ärna <
Ernem m. fi., men dessa låta sig dock hellre förklaras på
samma sätt som Mjälle: genom sammanfall med den plurala
gårdsnamntypen och analogisk nybildning av formerna på -a,
som här icke, såsom i Jämtland, varit underkastade övergång
till’-ä, -c och apokope. Den direkta motsvarigheten till de
uppländska hem-namnens gamla former synes vara
representerad av Marjumc. Skornome, Massum. Markim m. fi.
I Ångermanland är det mindre lätt än i Jämtland att
skilja de med hem sammansatta namnen från andra och följa
deras utveckling. Dels äro tillgängliga gamla skriftformer här
mycket färre, dels också dialekten både i äldre och yngre
skeden mera oberäknelig och flertydig. Även här utbytes
-cm (-öm, -im) mot slutet av 1500-talet allmänt mot -om i
skrift, men det är osäkert i vad mån detta grundar sig på
en övergång -cm etc. > -om i dialekten. I denna uttalas
nämligen på många håll namn som i skrift ändas på -om,
även sådana som torde vara ursprungliga dativer, med -am
växlande med -om, -om, -om m. fi. delvis på vokalharmoni
ined den första, starktoniga stavelsen beroende former. Det
ser ut som om den här i mycket större utsträckning än i
.Jämtland genomförda reduktionen av alla ändelse vokaler till
c (a, d) åtminstone delvis skulle ha sträckt sig även till dat.
pl.-ändelsen -om. Man kan därför ej som Nordlander och före
honom delvis även K. H. Karlsson (Sv. Fornminnesför. tidskr.
X s. 50) betrakta 1500-talets skrivformer med -em, -öm (-ijöm)
som otvetydiga bevis på att föreliggande namn är ett
hem-namn. Något som ger anledning att anta m-bortfall i dylika
namn liar jag ej funnit.
Formen Näs?i, Näse etc. låter sig därför ej uppfatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
