Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
H. CELANDER.
nism er mot vilka Östergren anför jäv. Vid Levertins
sammanställning purt unga anknyter Ö. sin gensaga därtill, "att
pur var ett i äldre tid mor omtyckt ord än nu", och anför
från Linné uttrycket Upur mo", där vi nu skulle säga ren mo.
Det är emellertid en sak för sig att använda pur som
adjektiv, och en helt annan att välja detta ord för att
därmed förstärka betydelsen hos just adj. ung. Den
sammanställningen ligger verkligen så pass fjärran för våra
språk-och tankevanor, att sambandet med den i danskan vanliga ocli
fixa förbindelsen pur ung borde vara alldeles i ögonen fallande!
— F. ö. kan jag nu anföra förbindelsen i en form, som är
absolut bevisande för dess danska ursprung. John Kruse
skriver nämligen pur(!) unga människor (Nordisk Tidskr. 08
s. 81). Det vågar väl ändå ingen påstå, att en svensk skulle
funnit på att skriva ett adverb pur (i st. f. purt) oberoende
av det danska pur ung ?1
Däremot vill jag genast erkänna riktigheten av denna
Östergrens anmärkning; "att troskyldig hos A. U. Bååth skulle
vara danskt lån är väl ej alldeles säkert, ordet finns i skånska
dialekter". Jag hade emellertid anfört ordet även från Oscar
Levertin (1885). Hur man skall uppfatta ordets förekomst
1 Ett bättre exempel, där Levertins användning av ordet har
fullständig motsvarighet hos 16- och 1700-talens svenska författare,
kunde Östergren ha fått i ex. "på mjuka kuddar skall du blödt som
en gudinna hvila". Lucidor har t. ex. sammansättningen svandunblöt.
Men inte ens i ett sådant fall — och inte ens hos Levertin, där man
ju dock har rätt att förutsätta en intim kännedom om äldre tiders
litterära språkbrak — behöver det därför vara givet, att ordet
upphämtats från inhemsk språkbotten och inte från dansk. Vilken roll
som danskan spelat vid denna för Levertins språksinne onekligen
blamanta rimnödsfras. det röjes ju här av s t a v n in gen (= da. no. blödt).
Aven i den av Ruben Berg andragna sammanställningen uen blöd
sentimentalitet" giver Levertin dansk ljuddräkt åt ordet. Jfr nedan
om clorsk, dyrka, (o)hygglig m. fi., som också ha hemul i äldre svenskt
språk, vilket icke därför utesluter att de i modern svenska äro
da-nismer — t. o. m. hos Levertin, som enligt Östergren särskilt
utmärker sig för upptagande av äldre svenskt språkbruk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
