Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändamålet med denna uppsats är att redogöra för de viktigaste
skiftningarna inom målet.
Det torde dock vara lämpligt att förutskicka några
allmänna upplysningar om byn i fråga, sådan den för
närvarande gestaltar sig, sedd från den synpunkt, varom här är
fråga. Byn Åsen ligger vid stora landsvägen på Dalälvens
östra strand, 6 km. från närmaste by, Brunsberg.
Gårdarnas antal är 71, individernas 433, därav 412 infödda och 21
inflyttade 1. Dialekten är ännu fullkomligt levande, den
talas i alla gårdar, även vis à vis inflyttade personer, vilka
måste lära sig ej att tSla, men väl att förstå densamma.
Inga som helst tendenser ha visat sig att i hemmen vid
uppfostran använda "svenska" (dvs. riksspråk) 2, detta i motsats
mot förhållandet i Älvdalens ^kyrkby, där det t. o. m.
förekommer, att föräldrar, som båda äro infödda Älvdalsbor, av
hänsyn till barnen avstå från att sinsemellan begagna sitt
modersmål. I småskolan och folkskolan måste givetvis
riksspråk talas, men så snart man kommit ut på skolgården,
överges ögonblickligen den stela, krångliga svenskan och
hembygdsmålet sätter fart i tungorna.
Visar sig alltså Åsenmålet från denna synpunkt fullt
levande och oberört, så finnas å andra sidan inom själva det
talade språket tecken, som tyda på, att det om en eller
annan mansålder måste ha gått sin undergång till mötes. Detta
blir särskilt tydligt, om man aktger på skillnaden mellan de
äldres och de yngres sätt att förhålla sig gentemot ett
främ-. mande mål. Man får ingalunda tro, att Äsenborna före tiden
för den nordskandinaviska bondekulturens börjande avdöende,
1 Allt den 1 december 1908.
3 Det enda undantaget utgöres av folkskollärarefamiljen (man-
nen från Leksand, hustrun från Loka i Älvdalen); det har dock ej
utfallit bättre än att barnen använda "svenska" endast vid samtal
med sina föräldrar, annars alltid "dalska14, pà vilket mål de uttrycka
sig vida ledigare. — En tidigare lärare i Åsen strävade i över 25
år ivrigt att förm& skolbarnen att tala svenska även på rasterna —
men utan resultat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
