Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pluralis vid konjunktionssammanbundna
subjekt.
I en uppsats i denna tidskrift (VIII, 55 ff.) framhöll
jag, att verbets segerrikt framryckande singularform på vissa
punkter mött motstånd. Med talrika exempel ur våra dagars
skönlitterära och språk vetenskapliga arbeten uppvisade jag där,
huru predikatet ej så sällan uppträder i pluralis vid ett
singu-lart kollektiv. Men detta är ej det enda fall, då pluralen
visar tendens att konkurrera med singularen. Även när två
eller flera subjekt i singularis bindas samman genom en
samordnande konjunktion, sättes understundom deras predikat i
pluralis, ehuru våra grammatiker för detsamma fordra singular
ställning. Visserligen stämma såväl grammatici som språkbruk
överens i kravet på pluralis hos verbet, ifall den
subjektsförenande konjunktionen råkar vara och eller samt, och när någon
gång singularis vågar sig fram i ett dylikt fall, är det
ingenting annat än ett utslag av tidens tendens att vilja
sammansmälta pluralis- och singularisformer. Men enigheten mellan
grammatik och språkbruk upphör, så snart den samordnande
konjunktionen utgöres av varken—eller, dels—dels, antingen—
eller, icke blott—utan även o. dyl., ty då påbjuder vår
grammatik singularis för verbet, under det vårt språkbruk ej alltid
bekräftar denna regel.
Våra äldre grammatici ha icke alls sysslat med detta
spörsmål eller yttrat sig svävande. Den förste, som, så vitt
jag funnit, formulerat en bestämd regel för predikatet^ numerus,
när det har flere genom konjunktion förenade substantiv till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
