Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
SIXTEN BELFKAtiK.
Mon wee och wec then jemmer stoor,
Then swårha och dödolige torf ur!
Och Mw then stoora sorg och eletulhe,
at sig miu frögd skulle sft snart iindas!1
(Wivallius)
Vackra Giacinta, ack gör dig ej till!
(Snoilsky)
Ack (tud, där ttr ett, där är två!
(Geijer)
Eja lustigt! det till sommar stundar.
(Sturzen-Becker)
Som exempel på huru vardagsspråket använder dylika
interjektionsglosor må anföras ett från gatan uppsnappat,
mo-nologiskt frågande "Fan hette lian?", där gloskaraktären hos
fan är lika ovedersäglig som dess interjektionella innebörd.
Sällsynt är att interjektionsglosan avslutar en mening:
I äldre band ditt väsen sig har bundit, ack?
(Almqvist, Ramido Marinesco, scen VI)
Exemplet från Geijer kan också tänkas ha en allokutiv
karaktär. Även tilltalsmeningarna begagna sig nämligen i stor
mängd av de interjektionella glosorna. Detta gäller i
synnerhet poesien. Huru inånga apostroferingar hos våra äldre
svenska skalder begynna icke med o: dig, o Creutz, (Franzén),
O Finland, trohets hem! (Tegnér), Hvart stiger din suck, o
mitt klappande bröst? (Wallin), Hör, o menska! (Stagnelius),
Gif, o Herre, att han skuldlös vore! (Runeberg) etc.
Associationerna av grupp 1 äro även här de förhärskande, ehuru de
äro mindre affektbetonade än i de exklamativa meningarna.
Den allokutiva helhets föreställningen har emellertid med sig
assimilerat en del andra associationer, som endast mycket
ofullständigt appercipierades i den exklamativa meningen. Det är
de mer eller mindre viljebetonade. I vad mån de mera rent
1 Härifrån bör väl skiljas sådana fall som Ve mig, där
inter-jektionen utgör den principala glosan (Beckman Svensk språklära3
(1906) s. 135).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
