Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUNDDRAG TILL MODERSMÅLSUNDER VISNINGENS HISTORIA. 185
Skara katedralskola hade före 1624 icke mindre än 700 lärjungar,
minskades efter det året småningom till omkring hälften, men
var 1663 åter uppe i 570; Linköpings skola och gymnasium
hade 1640 ej mindre än 792 lärjungar, ett antal som dock
efter 1649 åter nedgick1; Maria barnskola i Stockholm, år
1657, 100 lärjungar, år 1690 blott 22 2.
Allmänt klagar man över att enskilda lärare till men för
de offentliga skolorna dra till sig barn från bärgade familjer.
Att adeln blott ytterst sällan sände sina barn till de
offentliga skolorna — där de då för övrigt fingo en
undantagsställning — är ju välbekant, och förhållandet synes på de
flesta håll även ha gällt de övriga bärgade samhällsklasserna.
Skolorna voro ju prästbildningsanstalter, adelssönerna skulle bli
ämbetsmän eller krigare och borgarsönerna sökte, om de
studerade, likaledes en annan bildning. Därför bli också alla
myndigheternas försök att stävja det enskilda ’preceptorerandet’ utan
verkan, just på grund av de offentliga skolornas ensidiga
karaktär. Adeln lät sina söner läsa för sin huspräst, om de
hade sådan, skaffade dem särskilda informatorer i hemmen
eller sände dem redan vid mycket unga år under lärares
ledning till universiteten, med förbigående av alla skolor och
gymnasier. I universitetsstäderna och i Stockholm funnos
därjämte en mängd utländske ’språkmästare’, som drevo
enskild undervisning. Till allt detta kommo de enskilda
skolorna. Hur omfattande privatundervisningen måste varit,
framgår därav, att endast i Maria församling i Stockholm funnos
år 1687 ej mindre än 21 privatlärare. I skolorna gingo vid
denna tiden nästan uteslutande fattiga hantverkar- och
borgarbarn, allmoge barn samt prästsöner.
Även denna långt drivna enskilda undervisning betydde
dock för modersmålet högst litet, ofta kanske så gott som
intet. Pehr Brahe d. ä:s läroplan för ’ungt adeligt folk’ (förf.
o. 1585) talar om svensk historia och om de svenska lagarna,
1 Karlson, anf. arb. IV. 173 f.; Hollander, anf. arb. 211, 636 ff.
a D. Sjöstrand. Maria skola, Sthlm 1882, s. 60 samt 62 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
