Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
H. GKIJKIt Och O. ÖSTERGREN.
färdiga med sitt arbete1. Resultatet föreligger i nionde
upplagan av år 1890—92, varav vissa avdelningar sedermera flera
gånger omtryckts, första avdelningen ända till sex gånger,
senast 1905. En ny, till ett omfång av närmare 2,000 sidor
utvidgad, till innehåll och utstyrsel väsentligt omgestaltad och
moderniserad upplaga, den tionde, utkom 1907—09.
Folkskolans läsebok har som bekant inträngt även i de
lägre klasserna av do allmänna läroverken. Redan år 1873
påstår C. J. Dahlbäck (i Pedag. Tidskr. s. 121), att den "för
närvarande tordo begagnas i de flesta af våra
elementarläroverks och däremot svarande skolors lägsta klasser". Och år
1879 beklagar en författare därsammastädes (s. 391 f.), att
Folkskolans läsebok, som torde vara den mest använda i
klass I—III, även brukas i högre klasser, ehuru man har
ett så förträffligt arbete som Hazelii Fosterländsk Läsning.
Textbehandlingen i Folkskolans läsebok underkastades,
som bekant, för två år sed&n en ingående kritik av lektor K.
P. Ödman. Denna kritik, införd i Stockholms Dagblad den
22 mars 1908, uppvisade, att läseboken i överraskande stor
utsträckning tillämpat ett ’ändringssystem’, vars drivfjädrar
varit dels av pedagogisk, dels också av estetisk art. D. v. s.
man hade ej blott ändrat i avsikt att göra innehållet mera
lättfattligt och mera lämpligt för barn, eller för att få ett.
regelbundet och likformigt språk, utan ändringar hade även
vidtagits, som ’berott på den rättandes önskan att försköna en
viss passage efter sin egen smak’. Det genmäle, varmed
läsebokens dåvarande utgivare, hr F. W. Lindvall, i följande
dags nummer av samma tidning sökte reducera betydelsen av
kritiken till ’rena obetydligheter’ röjde blott ännu klarare,
hurudana de grunder varit, varpå läsebokens textredaktion vilade.
Försvaret gick huvudsakligen ut på att framställa de gjorda
ändringarna såsom pedagogiskt nödvändiga eller åtminstone
befogade, varvid det visade sig att för utgivaren någon gräns
1 Jfr B. Gottfr. W. Westling, Hufvuddragen av den svenska
folkundervisningens historia, Sthlm 1900, s. 389.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
