Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. C.EIJER Och O. OSTKUC.REN.
Sin harm han dölja tror, med det han ftämman höjer.
De tiro furu, ropar han.
En fAdan kart mig ej förnöjer.
Vänd ögat fjerran från det mål fom nekas dig,
Du kan nog fnart det aldrig lämna;
Men tig! — i det förakt, hvarmed du dig vill hämna.
Din fvaghet endaft röjer fig.
Läseboken 18<>8.
Räfven och rönnbären.
En svulten räf ser längst i skogen
En högröd frukt, som lyser fram
Ifrån en präktig rönn med hög och reslig stam.
Den frukten ayus ej endast mogen,
Hon verkligen sä Ur. — För räfven, tänk, hvad fynd I
Han aktar ej för någon synd,
Om hela Arets skörd han kunde åt sig röfva.
Hans fötter ej p& jorden töfva;
I nägra skutt han hinner dit.
För trädet visar han sitt nit
Och hoppar deromkring med outtröttlig flit,
Att till do sköna bär sig svänga,
Som. för att reta hans aptit,
I klasar öfver nosen hänga.
Men när med all sin svett hnn dem ej räcka kan,
Sin harm han dölja tror, i det han stämman höjer:
"De tiro sura", ropar han,
"En sådan kart mig ej förnöjer".
Läseboken 1899
Räfven och rönnbären.
En svulten räf ser längst i skogen
en högröd frukt, som lyser fram
ifrån en präktig rönn med hög och reslig stam.
Den frukten ej blott synes mogen,
den verkligen så är. —
I några skutt lian hinner dit.
För trädet visar han sitt nit
och hoppar däromkring med outtröttlig flit
1 Nionde uppl., nya trycket av 1899.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
