Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKSKOLANS LÄSEBOK.
11)
Alla övriga ändringar, till antalet 7f) varav de flesta
dock: av mindre omfattande beskaffenhet, bero på andra
synpunkter. Av dessa har den pedagogiska språkriktigheten och
det därmed sammanhängande stilidealet krävt lejonparten. I
26 fall ha dessa gällt sådana former, ord och
konstruktionssätt, som Strindberg upptagit ur talspråket. I några fall har
läseboken likväl låtit sådana kvarstå och ett par gånger t. o. m.
infört en dylik form (inte för icke). Någon viss princip synes
därvid icke ha följts2. Strindbergs eget förfaringssätt, här
1 Beräkningen utgår ifrån antalet ändradt; ställen, så att t. e.
det fem gånger återkommande utbytet av singular vorbalform mot
plural efter pluralt subjekt (fyra gånger ’gick’ utbytt mot ’gingo’, en
gång ’kom* mot ’kommo’) har räknats som fem ändringar. A andra
sidan ha ändringar av nära sammanhängande ord, som tillsammans
kunna anses utgöra ett uttryck, räknats som en ändring t. e. nthytet
av udet halp icke14 mot udet hjälpte inte ändåu. Formella ändringar
i de ovan ur innehållets synpunkt granskade ställena t. e.
’människorna’ för ’mänskorna’ ha ej medräknats.
3 Som bekant har med Nils Holgersson i läsebokslitteraturen
införts en ny princip för dessa fall. Den består i att man i allt, som
anföres i oratio recta, yttranden och tankar, konsekvent använder vissa
talspråksformer: singular av verb efter pluralt subjekt, ’ska’, ’inte",
’opp’, "ner’, ’för’ i st. för ’ty’, men däremot lika konsekvent undviker
dem i alla andra delar av texten. Härmed har man ernått en regel,
som är lätt att tillämpa och som ger en viss konsekvens. Men
resultatet av dess tillämpning är dock sådant, att man måste fråga sig
om en dylik konsekvens, på det hela taget mera skenbar än verklig,
är så eftersträvansvärd. Trots principens, abstrakt sett, självklara
naturtrohet, visar sig • snart den regelbundna omväxlingen mellan
ska, inte, opp etc. dch skall, icke, upp etc. enformig och onaturlig.
Då emancipationen från normalprosans grammatiska och stilistiska
regler a priori inskränkes till sådana former som de anförda, komma
replikerna att vid sidan av dem innehålla andra därmed icke
harmonierande, så skrives alltid ’de är’ i st. f. ’de äro’, formerna ’di’, ’dom’,
’ä’ användas aldrig. Ett verkligt talspråk fordrar mera, men att
genomgående skriva ett sådant torde vara ogenomförbart ej blott i
blandning med normalprosa, Utan även i vitter prosa. Får man
döma av ett par exempel i det i Turistföreningens årsskrift för 1910
införda tilläggskapitlet till Nils Holgersson, synes det som om
författarinnan numera skulle ha övergivit de i boken tillämpade reglerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
