Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKSKOLANS LÄSEBOK.
11)
ändrar de övriga talspråksformerna. och så rände de ut i
skog och mark". Läseboken ändrar till ’sprungo’. En
konstruktion sådan som följande är ej tillåten i läseboken "~och
hon sjöng mest för sig själf, sånger som ingen hört förr och
som kom för henne". I stället heter det och hon sjöng
mest för sig själv sånger, som ingen hört förr och som det kom
för henne".
Utom genom talspråksuttrycken skiljer sig den
Strindbergska stilen även i åtskilligt annat från normalprosan. I de
ovan anförda citaten ha förekommit flera exempel härpå. Här
må ytterligare anföras sagans början: "Den rike mannen hade en
gång kommit ut till den fattiga ön och förälskat sig i honom",
vari läseboken ändrar de första orden till "En rik man" och
det sista ordet till "den". En sådan användning av
prono-minet, vanlig hos Strindberg, får väl emellertid betraktas som
talspråk, då liknande fall förekomma i stockholmskan. Vidare
tt~ och den rike mannen märkte sig noga, att man icke får
allt för pengar, icke ens en dryck friskt vatten där
läseboken stryker ’sig’ och ändrar ’icke’ till ’inte1. — "Men det
fanns en liten flicka, som inte gick i skolan än; hennes far
var dragon, ägde ett litet torp, var mera fattig än rik", där
läseboken utbyter semikolon mot punkt och inskjuter ett ’och*
före den sista satsen o. s. v. Å andra sidan kvarstå utan
ändring flera ställen, som ej mindre än de anförda skilja sig
från vanligt skriftspråk.
För de flesta hittills genomgångna ändringarna har
ledstjärnan tydligen varit en visserligen ensidig och ofta oriktig,
men dock i viss mån objektiv språkriktighetssynpunkt. Icke
färre, och i allmänhet större, äro de ändringar, vid vilka
drivkraften varit ett mera subjektivt stilideal. Detta utmärker sig
bl. a. genom en utpräglad försmak för pleonastiska ’alldeles’,
’ändå*, ’också’ m. m., som lätt ger språket tycko av en
jollrande jargon, avsedd kanske att härma barnspråk. I
egendomlig förening härmed framträder den i läsebokens hela metod
dominerande strävan efter det den anser vara högsta
pedago-Språk och Stil. X. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
