Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKSKOLANS LÄSEBOK.
11)
Härmed lämna vi läsebokens bearbetning av Strindbergs
"Blåvinge finner Guldpudran" och vända oss för några
ögonblick till en saga av helt annat skaplynne, August Bondesons
Rike-Pär Krämare, intagen i fjärde avdelningen av läsebokens
tionde upplaga. I innehållsförteckningen står vid denna saga
"efter Aug. Bondeson", liksom numera do allra flesta från
icke speciellt pedagogiska författare hämtade stycken i
prosaisk form genom ett ’efter* betecknas som bearbetningar.
"Blåvinge finner Guldpudran" betecknades däremot som
varande "av Aug. Strindberg". Det faller dock genast i
ögonen, att läsebokens omarbetning av Bondesons saga är mindre
ingripande. Bondesons text har ej heller samma ömtålighet
som Strindbergs, och resultatet är därför ej lika ruinerande.
Övermålningen i läsebokens smak gör sig dock skarpt nog
märkbar. Då de ledande synpunkterna i bearbetningen i
allmänhet äro de samma, inskränka vi oss till några
enskildheter.
Bondeson har skrivit sin saga på riksspråk med en mängd
drag ur halländsk dialekt och vanligt talspråk. Läseboken har
naturligtvis i regel avlägsnat provinsialismerna och
talspråks-formerna, men behållit icke få, däribland t. e. ’ner’ för ’ned’,
som ändrades hos Strindberg. Men även då en dialektism
bibehålles, tillämpas gärna läsebokens språkriktighetsprinciper,
oavsett om de passa i stycke eller ej. Så återgives
Bondesons då blev han rent, så han skalf i hele kroppen" —
där det ur lättlästhetens synpunkt naturligtvis varit bäst att
stryka kommat — på följande sätt: blev han rent så, att
han skalv i hela kroppen".
De textändringar, som avse innehållet eller stilen mera
än språkformen, äro om också ej få och ej alldeles oskyldiga,
dock jämförelsevis mindre betydande än i den förra texten.
De bestå t. e. i att "aj, aj" fördubblats till "aj, aj, aj, aj".
På ett ställe har en större omarbetning företagits, som vi
anföra:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
