Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKSKOLANS LÄSEBOK.
65
egentligen endast den, som nått en hög värdighet, i synnerhet
konungen, hertijgen och jarlen, men Geijer har här givit ordet
en vidsträcktare betydelse. Jfr tignarnamn, hedersnamn,
egentligen konungsnamn eller jarlnamn; tignarkläder o. s. v.u
Dessutom kvarstår naturligtvis Geijers egen not: "Tignarmän:
hofmän, gamla tidens adelsmän", vilken not annars
genomgående i läseböckerna strukits eller ersatts med en sämre.
’Störte’ i Olof Trygvason anges som "äldre form för störtade,
vanlig i folkspråket". Vid formen "sjungo" i Svegder ("men
när som vårens första lärkor sjungo" l) anmärkes: usjungo —
rättare sungo, äldre form för söngo, sjöngo". Detta är nog
på sätt och vis riktigt. På Geijers tid är ’sjungo’ en
säkerligen mycket ovanlig form. Grammatikor och ordböcker uppta
i allmänhet vid den tiden formerna söng och sjöng 2, söngo, sjöngo
och sungo, sungit och sjungit. Men formen sjungo upptas icke.
Troligen är den blott en nybildning av Geijer. Det kan här
möjligen vara av intresse att anföra Geijers svar, då
granskare anmärkt på en del starka verbformer i Idunas första
häfte. "Jag will begagna mig af detta tillfälle — säger han8
—, att befwara en anmärkning, fom temligen allmänt gjordes
emot Idunas första häfte. Denna anmärkning angick bruket
af fådana Imperfecter, fom tivang, ftoang, klang, klungo, i
ftället för twingade, m. m., fom de mildafte domare anfågo
höra till de wårdslösheter, hwilka få lätt undfalla en ännu
oöfwad fkald; under det att en Recenfent (i Phosphoros),
öfwer hwars omdöme författaren eljeft vifzt icke har fkäl att
beklaga fig, wäl gillade deras bruk, men anfåg dem för att
wara bildade efter Tyfkan. Enligt min tanka, fom befäftos
af fpråkets hela Grammatik, äro defza imperfecter ganska ren
fwenfka, likafå fpråkriktiga, regelmäfziga och goda fom de
1 Anfört efter Hazelius.
* Ibland även sang. Upptagen av Sahlstedt 1773 och, troligen
efter honom, av Widegren 1788. Sång anföres av J. G. P. Möller 1790.
3 Iduna, 2 häftet, sid. 4; här anförd efter 2 uppl. 181G. Ett
tryckfel rättat i citatet.
Språk och Stil. X. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
