Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
.1. B. IIYLEN.
sin niga kvinna" Sir do norska sändemännens snäva hälsning
till Sigrid Storråda. "Jag utfattiga änka" klagar mor Ingiäll,
andra exempel att förtiga.
Vända vi oss åter till ett af Heidenstams
ungdomsarbeten, finna vi också där samma språkbruk:
du gud, du måne, du ödemark, du unga kristendom, du bleka
sjö, du svala österländska afton, du halvnakne gamle Sofron, du
arma, i kedjor slagna Osterland, du skumma, du grå Notre Dame,
du dotter av Betlehem, du lustarnas furste, du antikens sista varma
och levande dotter, du mitt ögas glädje, du min andes brud, ni
tiggarespöken, ni heliga systrar, ni ädla jungfrur, ni lata sällar.
Men bådo i hans senaste och tidigaste diktning
förekommer jämsides med detta pronomen även det possessiva. I
"Vallfart och vandringsår", varur föregående exempel äro
hämtade, påträffa vi: min vän, min flicka, min son, mitt
ängsliga barn, min visdomsberyktade syster, mitt svarta sto, min
försvunna dag. I "Svenskarna och deras hövdingar" skriker
en bonde "din leda stygging" till ett troll, och "din tok"
ropa väringarna under nojs till marmorlejonet.
Det är således klart, att det av Kylén utdömda
Heiden-stamska uttrycket ingalunda av Heidenstam själv uppfattas
såsom osvenskt. Anmärkningsvärt är ock, att Kils Linder i
sin småaktiga kritik av Heidenstams språkbehandling ej liar
ott klandrande ord oin dylika konstruktioner i de arbeten,
han lagt till grund för sin granskning.
Såsom auktoritet för sin mening om sådana uttrycks
osvenskhet åberopar emellertid Kylén Hj. Hjorth, Tysk
Grammatik (1905), som s. 49 påpekar skillnaden mellan svenskt
och tyskt språkbruk i utrop: tyskan alltid personligt,
svenskan oftast possessivt pronomen. Han kunde även ha
hänvisat till D. Elfstrand, Engelsk Grammatik (1905) s. 128,
varest samma skillnad konstateras mellan engelskt och svenskt
språkbruk i sådana utrop som din usling, mitt dumhuvud.
Men ingen av dem gör denna regel undantagslös, ty
Elfstrand tänker blott på vissa utrop, och Hjorth förskansar
sig bakom ett oftast. Annu sämre vittnesbörd bära de sven-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
