Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SVENSKA AKCENTUERINGEN AV LATIN. 193
tagning i stället för det vanligare amavi beror, som jag tror,
på inflytande från akcentueringen amavi vid konjugering. Så
förklarar jag min egen akcentuering légo, légi, lèctum, légere
gentemot andras légo, lègi, lèctum, légere. På légi skulle
dock även légo ha kunnat inverka. Akcentueringen amavi
också vid konjugering å andra sidan skulle ju kunna
förklaras bero på inflytande från tematagningens amavi. Detta
behöver dock icke alls vara fallet. Här kan mycket väl ett
amavit ha dragit med sig ett amavi och har nog oftast så
gjort, liksom väl amavi förorsakat amavit och amåvimus.
Vid flerstaviga former med upptakt ha jämte nämnda
faktorer helt visst också de redan vid de tvåstaviga formernas
behandling anförda i sin mån inverkat. Här vill jag särskilt
framhålla grammatikernas bruk att på ett eller annat sätt i
tryck utmärka ändelserna. Detta kan ha övat inflytande på
två sätt, dels så att ändelsernas framhävande i tryck
understött den hos lärjungen redan förefintliga och naturliga
benägenheten att låta det, som erbjöd särskilda svårigheter vid
inpluggandet klart framträda, dels på så sätt, att ändelserna
inpluggades för sig, varvid tvåstaviga ändelser som -arum,
-orum, -amus o. d. lätt kunde komma att behandlas som de
flesta tvåstaviga svenska ord, d. v. s. få grav akcent.
I det ovanstående har jag endast velat framhålla en del
faktorer, som enligt min mening varit mer eller mindre
verksamma vid svenskars inhämtande av den "latinska"
akcentueringen och särskilt då en faktor, som prof. Kock visserligen
behandlat men i stor utsträckning på ett sätt, som så vitt
jag kunnat finna omöjligen kan vara riktigt, jag menar
utbytet av akut mot grav. Att med min framställning vårt sätt
att akcentuera latinet skulle vara nöjaktigt förklarat, vågar
jag däremot icke hoppas.
Av prof. Noreens framställning a. st. sid. 483 tycks mig
framgå, att han sätter den i Mellan sverge brukliga
akcentueringen av latin emot Sydsverges, sådan den framställts av
prof. Kock, och att han anser en enhetlig förklaringsgrund
trots denna motsats möjlig. För egen del tror jag, att
akcentueringen av latin i Sverge är alldeles individuell, vilket
jag också tycker framgå av mina exempel ovan, och att en
enhetlig förklaringsgrund följaktligen är otänkbar.
Uppsala i oktober 1910.
Olof Gjerdman.
Språk och Stil. X.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
