Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
RUBEN Q’.80N BERG.
Haft en tid mitt tjäll,
Tecknat an, hvad minnets fåglar tala.
Syner kring mig lekte
Nymfer mig bevekte,
An som Maijo, ftn som Melicerta;
Fröjd, kring luft och jord,
Milda löjens ord
Söng för kungasjäl och herdehjerta.
Dikten är skriven i samma strof som Dalins uVårvisaa.
4. Daktylisk vers, dels tväfotig, dels fyrfotig.
Chor af vindarne L. Ö. I: 92.
Upp genom luften, bort öfver hafven,
Hän öfver jorden, i stormande färd!
Morgobens drottning, med rosiga stafven,
Vinkar oss ut i sin vaknande verld.
Upp, till de brusande
Böljornas lek;
Upp till de susande
Lundarnes smek!
Menniskan, djuren i qvalmiga nästen
Lyssna med oro till vingarnes dän;
Vi sväfva fria till himmelens fästen,
Komma med budskap igen derifrån!
5. Daktylisk tväfotig vers.
Marsch L. Ö. II: 74.
Vaknade hjelten
Vänder tillbaka;
Solymas murar
Snart skall han skaka.
Halfmånan, rysande,
Blek som de döda,
Bidar den lysande
Straffarn med möda,
Snart på de blodiga
Tinnar han står;
Främst bland de modiga:
Segren är vår!
L. Trettonradiga strofer.
1. Kort kanzon.
Gullåldern D II: 244.
Naturens morgontimma,
Och du, o första slägte,
Som trampade den jord, der gudar lekte!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
