Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
SMÄRRE BIDRAG. 80
gël; men han använder stj i stjernorna, s. 28, stjerna s. 30
Grammatikern Petter Moberg (Lärobok i sv. gram. 1815) har
tydligen menat, att scAe-ljud ofta hördes för stj, men blott i
ett friare umgängestal: "Genom vissa bokstafsljuds
utelem-nande eller utbyte mot andra, blifva ofta åtskilliga ord
annorlunda utsagda i det friare, hvardagliga och vårdslösare
umgängestalet, än i det regelbundna, högtidligare eller mera
vårdade, som närmare uttrycker ordens rätta skrifsätt.
Således säger man, t. e." bla för blad, bru brud, råman
rådman, mårrånn morgon, ja’ så’ jag såg, svenst svenskt, famta
famntag m. fi., med utelämning af d, g, k, n, och "med
ute-lemn. t: massäck, sjelk, sjelpning, sjema, Dronning, sjert,
båsman, fältskär" (s. 98 f.).
Uttalet med stj har på den tiden tydligen närmast
tillhört det mera vårdade språket, föredrags- och
uppläsningsspråket; umgängestalet har haft scÄe-ljud. Endast av Sjöborgs
ord kunde man möjligen vilja sluta, att ett mindre antal
(bildade) svenskar även i vardagsspråk brukat stj.
På Rydqvists tid var stj redan halft bortglömt.
"Äfven i det högtidligare uttalet blir numera sällan stj såsom
sådant fullt uttryckt i dessa ord": Sv. språkets lagar IV, s.
370 (tryckt 1868). (R. tillägger, att stj alltid höres i
stjuf-fader, -moder o. dyl., som dock blott tillhöra
"högtidsspråket"; i en not anför han Rosensteins uttalande från 1801).
Rydqvist (f. 1800) var uppvuxen med nyromantiken. Har
den tradition som kräfde stj föråldrats i och med
övergången från gamla till nya skolan?
1 S. skriver också djup s. 31, djupast, s. 35: jfr Rosensteins
yttrande om lj, dj\ slutsatserna härav bli dock någon smula osäkrare,
då man för dessa fall möjligen kan misstänka en inbillning om
ett uttal, som suggererats av skriften, i stället för en faktisk
iakttagelse. Men obs. dock i fråga om dj det nuvarande finländska
uttalet, och jfr särskilt E. Tegnér, Natur och onatur i fr. om sv. rättst.
s. 105 (Upsala 1886).
Bengt Hesselman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
