Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE BIDRAG.
79
249 ff.), som ansetts styrka uttal med sche även av stj, talas
det i själva verket endast om sk, ski (skj) och si (sj)1. Visserligen
säger samme Hof i Dialectns Vestrogotica (1772) s. 75, att
han aldrig hört någon svensk vare sig "privatim" eller
wpu-blice" säga annat än schäla för stiäla. Men detta yttrande
får inte generaliseras; det har kanske blott gällt stjäla, icke de
andra orden. I varje fall skriver Hof i sin fonetiska omskrift,
där sch konsekvent är tecken för sc&e-ljud (t. ex. i schälla,
schorta, schungka, schälw) icke schälk, utan stiälk2, som
det högsv. uttalet för det västgötska stehlk (s. 40 och 276),
likaså dagstiärna för dagschärna (s. 102), stiärt för stekell
(s. 276). Detta visar tydligt, att Hof hört ett uttal med
ustiu åtminstone i dessa tre ord; fastän han tillägger, att
"Sveci" d. v. s. uppsvenskarna "vanligen" (vulgo) sade
schärna, schälk (för det sista ex. ger han blott sti). Om
ustiu endast förekommit i vissa trakter, eller om det tillhört
en annan stilart än sche, därom kan ingenting slutas av Hof.
Men att han hört det, är säkert.
Fullt otvetydiga intyg om stj finnas från början av
1800-talet. Rosenstein i företalet till Leopolds avhandling om
svenska stavsättet (i Sv. Akad. Handl. från år 1796, del. I, tryckt
1801), sid. 72, talar om "vissa skriftecken, hvilka väl i det
dagliga talet sakna motsvarande ljud, men vid’ ett mera vårdadt
och högtidligt uttal låta höra detsamma. Sådana äro d och
l framför j, t. ex. djup, ljus och dylika ord, samt st framför
;/, t. ex. stjerna, stjelk". G. Sjöborg i Schwed. Sprachlehre2
1811 (Stralsund) s. 14 f. säger, att sk i t. ex. skifta, skj, sj
lyder som tyskt sch, men undantar uttryckligen stj: "Die
meisten sprechen stj wie sch aus: stjelke, stjäla, stjerna,
an-dere sprechen aber jeden Buchstaben ftir sich rein und scharf
aus". Uttalet med stj synes ha varit det enda, som
godkänts av Axel Gabr. Silverstolpe, författare av ett mycket
radikalt förslag till stavningsreform: "Försök till
Bokstafve-ringsteori" 1809, tryckt i Stockholm 1811; S. föreslår g söm
tecken för scÄe-ljud i st. för den vanliga skriftens sj, sk, skj,
sch (jfr s. 4, 5, 62, 63; på intet ställe nämnes stj), och g
skriver han också konsekvent för dessa tecken i det mycket
upplysande prov, han ger på sin reformskrift ss. 24—38 (en
novell av Voltaire), alltså i t. ex. güts, ges, bégfidä, mènigor,
1 stj nämnes ej heller i de övriga (mindre viktiga) uttalanden,
som åberopas av Beckman a. st.
2 Genom tryckfel stiälkt s. 40.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
