Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER I SVENSK FORMLÄRA.
15a
ningar. Från 1700-talet föreligger Södertörns-mål (kanske
So-rundamål) i en bröllopsdikt från 1723Där träffas samma
böjning med rø-förlust som nu för tiden, men med en
karaktäristisk olikhet: ändelsen är -i endast efter palataler, för
övrigt -ä — alltså samma växling som i det äldre
Skuttunge-målet! Ex.: fem. prastmohrä ’prästfrun’, lönä ’lönen’ bönä
’bönen’, flitåghetä ~ boki, marki; plur. böckrä ’böckerna’ (med
sammans.) 3 ggr, sockenmänrä, stådänträ ’studenterna’
~präst-synji ’prästsönerna’ (< synjin < synjen(a), jfr De korta vok. i och
y s. 107)2. Utanför Södertörn har Södermanland, såvitt jag
kan döma av tillgängliga källor, genomgående söla och flikka.
Så säkert redan på Selaön och i trakten av Mariefred.
Närmare Stockholm användes son o. d., men det är då att
bedöma på samma sätt som i Färentuna.
De nuvarande dialektförhållandena omkring Stockholm
ge alltså ingen avgjord ledning: närmast omkring staden
talas stadsdialekten, men på litet längre avstånd (1 à 2 mil)
träffas tre olika mål: söla, sölän, söli, (sölä). Stockholm ligger
i en knutpunkt och det är väl sannolikt, att här alltid i någon
mån funnits blandning av olika uttal3. Närmast vill man
dock förutsätta ett mål med söla, vilket väl geografiskt
kommer närmast, i synnerhet som flera äldre intyg om
stockholmsuttal gå i den riktningen. Sven Hof säger i Dial.
Vestr. s. 52, att "Stockholmienses" bruka handann, stekann,
wälannhändränn, bökkränn, föttränn, brödränn i st. för
1 Jfr Sveamålen s. 37. — Lic. Torsten Ericsson är enig med mig
i att lokalisera detta ytterst intressanta språkprov till Södertörn.
3 Undantag äro dij här åhra (rim: luåhra pron. pl.), ohla sina.
Jfr för övrigt hoo ’hon’, kalVa ’kalla henne’, e wrå% föruta, sejah
’sedan’, sysslå ’sysslan’, siöttå ’17’, 01 Pährså, mask. mun, mä tij n (enst.),
kiorkhärrn m. fi. och i fråga ljudvärdet av -ä: åhrä ’året’, pà slut (i
golfwe).
3 Även Uppsalamålet kan ju i viss mån ha haft blandning. Men
att -än här var det gamla och det vanligaste, tror jag mig ha gjort
sannolikt ovan.
4 Jfr ett yttrande av Tiällmann, som, så vitt jag vet, hittills ej
uppmärksammats: Gram. (1696) s. 41 talar han om att de svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
