Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER I SVENSK FORMLÄRA.
1 155
Upps. 1883, s. 16, 133)1. Runius rimmar märren — kärra
(Dalaröresan), Holmström Öra — cammer dörral (Saml. 1881
s. 97) 2. Den gamla stockholmskan torde alltså haft b. f. på
-an 1. -a, åtminstone alternativt. Att detta a skulle ha varit
nasalerat, finner jag icke sannolikt8.
Andeisen -a gäller också för övriga delar av de
uppsvenska och medelsvenska områdena, vilka icke berörts i det
1 Former på -an har jag också antecknat hos bl. a. Högen
-schild Bielke f. 1538 (axlann, i skärann, fååchmastann i Hist.
Handlingar XX), Carl C:son Gyllenhielm f. 1574 i mängd t. ex. våran,
skamman, slättmarkian, qvar nan, sängian, hudan, skullan ’skulden’, plur.
i skäran, fönstran, järnan, benan ’benen’, Hist. Handl. XX), Agneta Horn
(natan, älwan, Lefverne s. 206), som dock oftare har -än (hälgän o. d. s. 202
3 ggr, tidan 204, mönstringän 206, kuarterän pl. 207 —i mask. alltid -en!).
2 Här bör också nämnas H:s rim länge — sängen (Fiskiare Broos
wisa), stranden — lande Glädietankar 1697.
3 I fråga om Beckmans bevis från Pourel de Hatrize 1650 (Sv. Lm.
XIH 3, s. 53), att den tidens högsvenska haft nasalvokaler, hänvisar jag
till Jespersens träffande invändningar, Fonetik s. 266 not 2. — På
grund av vad som anförts i texten, s. 147 — 155, förfaller det
resonemang, som Hj. Lindroth i ttJ. Th. Bureus, Lund 1911", s. 160—
165, anknyter till Bureus’ kortfattade anteckning i Sumlen s. 41:
usängan [brukas i Ångermanland] pro sängian vel sängien".
(Anteckningen rör kanske blott uttalet av konsonantförbindelsen!) S. 163
säger L., att Uppsalaspråket "med all säkerhet — såsom omgifvet av
säkra a(n)-mål — först sent fått -en", och han åberopar till stöd
Sveamålen s. 40 f. Där säges dock endast (s. 40), att "slut-«
kvarstår" (om "nasalering" är här icke tal, jfr Lindroth s. 162) i bl. a.
"häraderna [bör vara trakterna] närmast Stockholm och Upsala, för
hvilkas mål dock kan antagas och till en del är troligt, att -n
i senare tid återinförts genom högsvenskt inflytande" [nu spärrat].
Att Uppsala-språket skulle vara omgivet av "säkra -a^-mål", står
varken här eller i Uppland II (jfr ovan s. 149 ff.). — Lagerlöfs
"enuntia-mus fere wäälan" är kanske stockholmska — eller värmländska: L:s
språk visar även i övrigt värmlandismer (jfr t. ex. S. o. S. VII s.
225, Vok. i och y s. 83 not 1). — Stiernhielms här inna som rim
på finna i "På Auth. sinnbeläte" är naturligtvis icke = här innan,
som Lindroth tror, utan här inne: jfr inna, oppa, neva (med öppet a)
"inne, uppe, nere’ i Västml., Dal., Gästr. enligt Nordisk Familjebok2
V sp. 1154. [Jfr s. 151 not-1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
