- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Elfte årgången. 1911 /
207

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TILL FRÅGAN OM ELLIPSBEGREPPET.

207

der, obs ihnen wohl gehe talar här icke om supplering ur
situationen, utan blott om ’Fehlen von Mittelgliedern’. Tag
vidare satser av typen (jag undrar) om det ändå inte blir åska
i dag, (hur förargligt det vore) om nu någon finge se mig.
Dessa båda morfem kunna tjänstgöra som typexempel i fråga
om den supplering som i regel förekommer vid meningar i
bisatsform. Noreen antager i båda fallen supplering ur
situationen, och samma åsikt hyser tydligen även PaulA. För
vår del kunna vi icke begripa denna åskådning vad det
första exemplet beträffar. Yi stå i båda fallen inför en
mor-femtyp som onekligen framgått ur en historisk förkortning av
en annan morfem typ, näml. huvudsats + bisats. I båda fallen
är bisatsen såväl till innehåll som form så specialiserad att
den förekommer blott vid huvudsatser av en viss
betydelseart. Därav följer att, om bisatsen allena uttalas, man i kraft
av kontiguitetsassociationen supplerar huvudsatsens
betydelseart. I första exemplet är betydelsen mera specialiserad än i
det andra. Ty i förra fallet är huvudsatsens innehåll städse
begränsat till en hänvisning till att den talandes själsliv
befinner sig i ett tillstånd av undran i avseende på det
objektiva faktum bisatsen innebär. Denna betydelse suppleras (i
följd av kontiguitetsassociation) under vilka omständigheter
än bisatsen uttalas, och suppleringen är därför icke deiktisk.
I andra exemplet åter har huvudsatsens betydelseinnehåll en
vidsträcktare latitud. Väl avser dess betydelse även här ett
känslotillstånd, och detta element suppleras utan tvivel av den
hörande (läsande) genom kontiguitetsassociation. Men om detta
tillstånd avser den talande eller en annan (dvs. här ’någon’),
därom kan i detta fall kontiguitetsassociationen ej ge. någon
upplysning. Likaså är detta fallet i fråga om arten av
känslotillståndet dvs. en känsla av obehag hos den talande (= det vore
förargligt (för mig)) eller en känsla av förvåning eller dyl.
hos ’någon* (= då skulle han bli häpen, förskräckt el. dyl.).
I dessa båda avseenden ger situationen väl i regel ledning,
* Jfr Paul, anf. arb., 323, 324.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:17:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1911/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free