Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Djurögon
i bildlig användning om människoögon.
Strödda anteckningar ur nysvensk litteratur.
Vid den litterära karaktäristiken av människans fysionomi
— liksom av hennes yttre över huvud och f. ö. även av
hennes inre och hennes görande och låtande — användas,
som bekant, i ganska stor utsträckning från djuren hämtade
metaforiska bilder och jämförelser. Att bilderna härvid så
ofta hämtas just från detta håll är helt naturligt, då de för
bildens tillkomst erforderliga ’likheterna givetvis inom djurens
värld erbjuda sig i mycket rikare mängd och mångfald än
inom andra områden.
Det drag i fysionomien, som i litteraturen väl oftast
karaktäriseras, emedan det är av en så avgörande betydelse för
densamma, är ögonen; och av alla från djuren hämtade
fysionomiska bilder är det också djurögonbilderna, som äro de
ojämförligt talrikaste. Tills vidare lämnande åsido övriga
fysionomiska djurbilder, vilka icke heller de äro fåtaliga, ville jag
här lämna en översikt av de djurögonbilder jag funnit i den
svenska litteratur, mest romaner, noveller o. d., jag från
denna synpunkt genomgått. Härvid medtagas samtliga om
människoögon använda djurögonbilder, alltså icke blott sådana,
som kunna kallas fysionomiska i egentlig mening, vilka
visserligen äro de talrikaste, utan även sådana, som blott avse
synförmågan, och detta ifråga om såväl kroppslig som
andlig syn.
Språk och Stil. XXI. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
