Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DJURÖGON I BILDLIG ANVÄNDNING OM MÄNNISKOÖGON. 17
jag blott antecknat ett gammalt citat ur S. Musæus, Postilla,
öv. av P. Erici, I, 1606, f. 184v: "Skullen är wår, at wij
medh blind öghon såsom lädermös see ther vppå" (210),
vartill" jfr ib. II 124: "Hwilken som är en obootferdigh
skrymtare och wil foghel. . . then skal man thet affpröffua, at han
såsom dagzsky nattskäffua, Vggla och Lädermws, hatar
liw-set" (211).
Hjort- och rådjursögon äro ej ovanliga såsom bilder för
klara, milda, bedjande, även skygga ögon.
S. Lidman, Th.-Gr. Silfverstååhl 326: "Men ögonen — de äro
det underbaraste af allt — hvila och godhet — något af hind och
rådjur" (212); Ossian-Nilsson, Prästgården 172: "Han kom att
tänka på ett rådjur de skrämt upp i förmiddags — det hade haft
hennes [flickans] oroliga, känsliga, oberäkneliga ögon" (213) — och
sedan ib. flerstädes ’rådjursögon’ om samma flicka, så 172: "Då var
det, som om något brustit sönder innanför de mörka rådjursögonen"
(214), 253: "Den tafatta, långbenta flickungen med de bedjande,
oroliga rådjursögonen" (215), 278: "En hängifvenhet, en mjuk värme i
de underliga rådjursögonen" (216) — och hela flickan blir ett rådjur
253: "Det blyga råkidet hade fått ett stadigt, nästan hårdt uttryck i
blicken"; Ellen Wester, Frideswidas Krönika 27: "Hans ögon...
voro som hjortens, hvilka alltid bedja" (217); C. J. L. Almqvist,
Hinden, 1833, p. 193: "Gossen tyckte hindens bedjande blick vara
vacker; än sågo de stora, klara ögonen åt skogen, än flögo deras
kast öfver lundens buskar för att finna ett gömsle, men oftast
stannade de på gossen, och ett minne upplefde dervid hos honom
besynnerligt af hans egen Moders utseende och anblick" (218).
Slutligen, att jämföra med de ovan behandlade ’lidande’ djurögonen, hos
Fröding, Jägar Malms hustrur: "Har I följt ett stackars skjutet /
fattigt rådjurskräk i spåren, / har I sett hur mildt det tittar, / fastän
såradt och förblödt, / hur det sörjer och förstår en / och med ens är
dödt? / Det var så som Eli-lita / såg på mig, när sist om hösten /
hon med ens sjönk ned på stigen" etc. (219), och ßuneb erg,
Svartsjukans nätter, Saml. skr.4, II, 152: "Ser Minna stappla vid hans
sida, lik / Den halft förblödda hinden, som vid foten / Af altaret mot
offerprestens stål / Med vemod blickar upp och tigger döden" (220).
Med dessa sista citat, och även med en del av de förut
anförda, är att jämföra det ej sällan mötande, halft
anekdot-artade motiv, som t. ex. Ernst Ahlgren använder i Efterskörd2
88: "Han hade skjutit en stor vacker råbock. Men det
döende djurets stumma förebråelse hade han aldrig kunnat
glömma . . . Den skrämda blicken i de glänsande bruna
ögonen, oskyldiga såsom en ung flickas eller ett barns, och med
den stumma anklagelsen: Hvad ondt hade jag gjort dig?"
Språk och Stil. XII.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
