- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Tolfte årgången. 1912 /
70

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70

OLOF GJEliDMAN.

Läser man högt denna versrad, skall man finna, att b i
vberik klart allittererar med b i de övriga tre orden, trots
att b i förra fallet säkerligen av de flesta anses icke vara
uddljudande. Det intryck b i vberik gör på örat är alltså
så starkt, att v icke förmår förta intrycket av allitteration
mellan vberik och de övriga orden i versraden. Orsaken
torde vara densamma till det bekanta förhållandet, att i den
forngermanska poesin sp, st och sk icke väl allittererade
sinsemellan eller med enbart s eller s framför andra konsonanter
än de nämnda utan blott med andra sp, st, sk. P, t, k
gjorde sig i dessa förbindelser så starkt gällande, att det
föregående s:et kändes för svagt att ensamt bilda fullgod
allitteration. Hur starkt (s)p, (s)t, (s)k verka även på oss.
blir fullt tydligt, om vi med varandra jämföra t. ex. stora :
tankar, skulle : kast a, späda: pip, de senare leden
uttalade med franskt t, Æ, p. — Jfr härmed rim som "och
nådigt nickar monarken", det nyss om b i vberik sagda samt
Munthes yttrande (anf. arb. sid. 104) om uttryck som "med
liv och bZod".

För att det skall bli allitteration av måste, sade vi, de
allittererbara ljuden starkt afficiera örat. Detta underlättas
naturligtvis, om ljuden ifråga inneha en "välbelägen" plats i
talföljden. Ju svagare det allittererbara hos ljuden är,
desto bättre plats måste dessa ha för att det allittererbara
skall kunna göra sig gällande. Vokalerna äro nu på grund
av sin starka resonans icke så väl lämpade för allitteration
som konsonanterna. De behöva därför en välbelägnare plats
än dessa. Det ligger då nära till hands att anta, att en
vokal, som omedelbart föregås av en till samma stavelse hörande
konsonant icke kan allitterera. Detta är också, så vitt jag
kunnat finna, på ett undantag när (se nedan) fallet. Då ju
emellertid i en talföljd med två eller flera allittererbara ljud
ett eller flera ay dessa oftast omedelbart föregås av annat
ljud, måste vi något se till, hur allitterationen i sådana fall
kommer till stånd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1912/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free