Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM VOKALALLITTEUATIONEN OCH DESS FÖRKLARING.
79
med tillhjälp av det språkmaterial, som står till vårt
förfogande, är icke möjligt utan en viss "preparering" av detta,
alldenstund ju de buckala resonanterna i vårt tal aldrig
förekomma under de för allitteration mellan vokaler gällande
förutsättningarna. För att undersöka frågan måste vi således
skapa dessa förutsättningar. Detta erbjuder ju inga
svårigheter. Det ledsamma är blott, att de fonem, vi då få, på
grund av sin icke-förekomst i vårt vanliga tal göra ett
främmande intryck på örat, varför vi först måste något vänja oss
vid dem1.
För jämförelse i allitterationsavseende anför jag nu
följande exempel:
Erik Oskar Ulvson-Åberg,
Erik Nskar Lvson-Mberg,
Erik Skar Fson-Sibere*.
o o o1’ °
Ringen under buckaltecknen änger, att motsvarande buckaler
skola uttalas som sonanter och — vad andra raden beträffar
— även som resonanter. Huvudtrycket ligger i alla
fone-men på första stavelsen.
Trots det främmande intryck, den mellersta räckan av
fonem gör, torde det vara ofrånkomligt, att deras uddljud
hållas samman på samma sätt som uddljuden i den
första, vilket däremot icke är fallet med uddljuden i den tredje.
Man måste alltså, efter vad jag kan finna, dra den
slutsatsen, att om de buckala resonanterna i vårt tal förekomme på
det sätt, som utgör förutsättning för allitteration mellan
vokaler, skulle de allitterera sinsemellan och med vokalerna.
Detta styrker således vad jag förut i denna uppsats angett
vara anledningen till att olika vokaler kun na allitterera med
varandra.
Då det emellertid är så, att vi endast ha att göra med
1 Språk finnas ju, i vilka vissa Imckalresonanter, t. ex. mm, u)n
Ijlj äro ganska vanliga i antydd ställning, mon då allitteration lika
litet som andra rim i egentlig mening tyckas i desamma användas,
äro de oss till ingen hjälp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
