Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM VT OKA LA LLITTERATIONEN OCH DESS FÖRKLARING. 83
viktigaste istället blev det förut förbisedda, mindre gripbara
— stämtonen.
Huruvida det vokala uddrimmets urstadium inom de
germanska språken varit vokalisk uddassonans, kunna vi av
den litteratur som står oss till buds icke avgöra. Inom den
äldsta forngermanska uddrimmande versen tycks
vokalallitte-rationen icke blott redan vara fullt utbildad utan också
vanligare än den vokala uddassonansen. Att detta emellertid
icke alls talar emot ett uddassonantiskt urstadium är
självklart. För ett sådant däremot talar, tyckes det mig, vokal
-allitterationen själv. Att lika vokaler rimma är ju faktiskt
påtagligare än att olika göra det. Det förefaller mig därför
naturligast att antaga, att den vokala uddallitterationen som
avsiktligt rim är av senare datum än den vokala
uddassonansen.
Med "evigt till att i ælskande bröst" som utgångspunkt
antyddes nyss, hur utvecklingen från detta, enligt min
mening sannolika, urstadium kunnat försiggå. Innan jag
afslutar denna uppsats, skall jag emellertid visa på en annan
möjlighet, som icke heller synes mig så oantaglig.
Antalet uddrimmande ljud — rimstavar — var i den
forngermanska långraden något växlande, i regel två eller
tre. Ofta tvingades rimmaren naturligtvis av
omständigheternas makt att nöja sig med det minsta möjliga antalet — två
rimstavar. Var det ursprungliga vokala udd rimmet, såsom
jag anser troligt, vokalisk uddassonans, utgjordes rimstavarna
i långrader med tvåledat vokaliskt uddrim, alltså
ursprungligen av två lika vokaler. Klart är, att det i sådana
långrader esomoftast förekom en eller annan uddljudande,
stark-tryckig vokal, som icke assonerade med de sinsemellan
assonerande två stavarna. Man skulle nu kunna antaga, att
någon en vacker dag iakttog, att sådana i rimsystemet
egentligen icke ingående vokaler trots sin olikhet rimmade med
de avsedda rimstavarna, och att detta gav anledningen till
övergången från avsiktlig vokalisk uddassonans till avsiktlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
