Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
OLOF GJEliDMAN.
som i fråga om rimordens antal överensstämmer med de flesta
övriga uddrimmen i dikten, ex.:
Fri går han snart
till Freja den fagra,
möter sin makes
mäktiga famn.
Det av Fröding avsedda uddrimmet må emellertid ha
varit vilket som helst. För vårt ändamål är det av ingen
särskild betydelse. Vi antaga, att han uttalat evigt med e,
ett med a och älskande med æ och att läsaren uttalar
orden på samma sätt. Det intyck a gör på örat är icke så
särdeles olika intrycket av e. Detsamma gäller om æ och
a. Evigt: ett och ett: älskande kunna därför nödtorftigt
assonera. Jfr uven: ulven i första versparet och uttryck
som upomp och ståt", vilka åtminstone för mig assonera,
trots att jag uttalar uven men wlven, pomp men stat. Även
om evigt och älskande icke assonera, kan alltså här
mellanledet ett göra, att det förefaller, som om de gjorde det,
att vi alltså i "evigt till ett i älskande bröst" tycka oss
höra en treledad assonans istället för två stycken tvåledade.
Antaget, att Kock hade rätt i sin förmodan, att det
vokala uddrimmets urstadium inom de germanska språken varit
rim mellan identiska eller — allmännare uttrvckt —
asso-nerbara vokaler, så kunde den forngermanska uddrimmaren
på nu antytt sätt ha kommit från detta till uddrim mellan
alla vokaler utan åtskillnad. Det är som jag förut
framhållit inget som absolut hindrar, att det nya vokala uddrim,
som på antaget sätt uppkom, var som Kock anser för
rim-maren själv och hans åhörare oftast inget rim alls, men det
sannolika är enligt min mening, att forngermanen under denna
uddrimmets utveckling från urstadiet snart upptäckte, att hur
olika vokalerna än voro de dock alltid hade något
gemensamt, rimmade med varandra; och så kunde förhållandet
omkastas, så att det som från början i första hand
uppmärksammats — resonansen — blev något underordnat, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
