Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL DEN FEMININA SLUTARTIKELNS HISTORIA I SVENSKAN. 95
Inte heller H. har avsett att lämna någon fullständig
utredning. Han skjuter bl. a. medvetet åt sidan
befattningen med de första stadierna i det feminina -irø’s utveckling
(se s. 167). Men detta har haft sina vådor med sig. Först
därutinnan, att man nu blott ur spridda uttalanden och
antydningar får leta ihop det som dock berör även den saken. Detta
är en ingalunda lätt sak, då förf:s ståndpunkt ofta dels blott
antydes, dels i sig själv här synes föga stadgad och då
därför skilda försöksförklaringar dyka fram, utan att vara
samarbetade till ett helt. Detta må nu vara en naturlig följd
av förf:s avsiktliga begränsning, till vilken ingen kan bestrida
honom rätten. Men — och detta synes mig vara den mera
reella ’vådan’ — lycklig har denna begränsning knappast varit.
Åtskilligt även av det som för förf. haft centralt intresse har
därigenom kommit att till en viss grad sväva i luften.
Till följd av det nu sagda är jag emellertid ytterst
osäker, om jag alltid rätt förstått H:s innersta mening. Kanske
se vi saken stundom mer lika än jag trott. Jag skall därför
icke lägga min framställning direkt kritiskt, utan främst söka
ge en sammanhängande bild av min egen uppfattning,
varvid jag dock på de punkter där H. synes mig uttala en
avvikande mening skall ta ställning därtill.
Min utgångspunkt vill jag emellertid söka i ett par
ställen hos H. S. 154 n. 1 yttrar denne sig om
förklaringen av den hos Hof särskilt anmärkta stockholmska
uttalsformen på -ann (handann o. d.). För dennas tillvaro
förutsätter han formen handa. Inte annat än jag kan se,
sammanställer han (s. 154 f.) med den direkt också de
supponerat stockholmska -an, som träffas redan vid förra
hälften av 1600-talet, och någon gräns dras inte ens gentemot
vissa -ann från 1500-talet1. Då nu s. 147 n. 2 påstås, att
Roslagsmålet, som måste anses representativt för de
uppländska rt(n)-målen, hade ’-a (i varje fall icke -än) redan på
1600-talet’, varför bröllopsdikterna (från 1690-talet) anföras
såsom stöd, så synes det mig böra framhållas, att detta datum
då alldeles inte räcker för att förklara nyssnämnda tidigare
-an(n). Former med -a måste styrkas vida tidigare. Man
måste således flytta hela frågan tillbaka i tiden. Vi måste
börja i början.
1 påpekar här, att vi inte ha rätt att med H. till-
skriva ifrågavarande former Hogenschild Bielke själv. Det är ju
blott anteckningar ur lians samlingar, och det (här ej vidkommande)
som härrör från hans egen hand är särskilt anmärkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
