Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
HJALMAR LINDROTH.
teten, åter andra hade kanske nått fram till a (-a). Lägger
man nu härtill beröringen med tiundalänningarnas och fjärd
-hundringarnas -en, så bör det inte kunna förvåna, om härur
just i Stockholm framgått blandprodukten -ån[n)1.
När detta skett, torde man icke kunna avgöra, och
naturligtvis har den nya formen inte kristalliserats ut med- ett
slag; men uppställningen hos Tiällman (Hesselman s. 153 f.
n. 4), där de tre genera skiljas efter artikeln på -en, -an, -et
kanske åsyftar detta -an (om H:s alternativa tolkning härav
se ovan s. 100 n. 2). Det kan ha skett förr. Det är inte min
mening att bestrida, att också redan flera av de från
1600-talets tidigare del antecknade -an av uppsvensk härkomst
kunna höra hit. Men principiellt böra dessa först, som
jag ovan sökt göra, bedömas i ett annat sammanhang, med
större latitud.
Att inte också n. pl. av typen fåren skapat en likadan
stockholmsform2, kan bero på, att formen väl ljudhistoriskt
är identisk, men till sin frekvens dock knappast likställd.
Fem. sg. torde nog vara vanligare. Beröringen mellan do
skilda form varianterna blev därför här lättare och innerligare.
Denna äldre stockholmsform på -an anser jag vara helt
utdöd (utan direkta arvtagare), och detta kan bero på
medvetna språkrensningssträvanden.
Att min framställning även i de punkter som utgjort
dess egentliga föremål kan vara i behov av att i någon mån
beriktigas och i synnerhet utfyllas genom nya fakta, förstår
jag väl. Men som en position tills vidare värd att
upprätthålla skulle jag dock vilja ställa fram följande två punkter:
1. De former med -a eller -an i stark f. sg. som på
skilda håll träffas i äldre skrifter åtminstone till framemot
1650 (om senare se 2) representera väsentligen — och i den
mån de icke äro (huvud)stadsspråk genomgående — ett
stadium i den allmänt antagna förskjutningen -en > -a. Vid
1 Det är möjligt, att också denna formulering vore riktig: det
är ett -an med förlust av nasaliteten genom inflytande av -en. Och
direkt stridande mot uppfattningen i texten är ju icke heller
Hesselmans förklaring.
2 Det är dock möjligt, att de av mig (Bureus 162 f.) från
Lucidor och av H. ^s. 154) från Holmström anförda ex. tyda på
ansatser även hos denna och likvärdiga kategorier.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
