Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄRKNINGAR TILL SVENSK SPRÅKHISTORIA. 107
Förhållandet var i själva verket det, att en utredning om
"uppkomsten" och sambandet med den fornsvenska
artikelböjningen var utan intresse för det som där var mitt
huvudtema: hur det förhöll sig med den maskulina och
feminina slutartikeln -en på 1600-talet.1 och hur det
blivit sedan. Så snart jag kommit till klarhet om att
den maskulina artikeln på 1600-talet var -n (-dn), kunde jag
se bort från den frågan, hur detta n förhöll sig till den
fornsvenska maskulinartikeln. (Jag betonar att jag alldeles
icke i min studie s. 167 ff. lagt fram någon undersökning
av det maskulina n:s uppkomst, jag har endast gjort en kort
sammanfattning av min dåvarande ståndpunkt, rent
parentetiskt, i en liten exkurs2 — att jag där blott vidrörde
maskulina artikeln, berodde på att dess utveckling — i
olikhet mot femininartikelns — dittills blivit mera
förbisedd i litteraturen och att jag i fråga om den ansåg mig
ha mera nytt att komma med3.) Likaså kunde jag bortse
från fornsvenskan, när jag konstaterat att den feminina
artikelformen var -än, -en (verklig vokal), -a, -an, -i, -ä
(möjligen flera former), alltid olik den maskulina formen.
Ty det (naturligtvis förutsedda) resultat jag ville komma fram
till var ju detta: på 1600-talet skillnad mellan m. och f., sedan
sammanfall.
Jag medger att det verkligen finnes ett faktum i den
fornsvenska artikelns grammatik, söm har ett t. o. m. ganska
1 "Med utgångspunkt i Columbus’ Ordeskötsel".
2 Här äro ännu flera dunkla punkter, sftsom jag heller inte
bestritt (se t. ex. s. 168 r. 13 ff. och 18 f.). Men jag kan inte se, att
L:s nya anmärkningar i frågan, s. 251 ff. i 44J. Th. Bureus", bidraga
till större klarhet. Som materialet ligger, är min ståndpunkt den
sannolikaste. Större säkerhet kan endast vinnas genom fortsatta
undersökningar av autentiskt uppländskt material (alltså icke sådant
som ett enstaka fäijn i en 1600-tals-avskrift). Hans förslag, att -inn
i uppl. kunde ha utveckat sig olika efter lång än efter kort stavelse
(bundonn men bitinn) måste stödas av bättre skäl än det enda, att L.
har svårt att förstå den analogibildning jag antagit för b. f. bon
’bonden’. Innan det skett är den blott en lös gissning. [En liten
detaljanmärkning (till s. 253 not 1): om äpal går ut från nom. eller
ack. är likgiltigt; den fsv. stammen har -Id- och l är alltid dentalt i
uppsvenskan. Anmärkningen om den (urspr.) fsv. stamformen gäller
också tröskul.]
8 Av samma skäl uppehöll jag mig i fråga om de olika
feminin-artiklarna på 1600-talet utförligast vid formen -än; som jag dessutom
hade det speciella skälet att intressera mig för, att jag funnit den
i Columbus’ Ordeskötsel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
