Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HliMVANT OCH FRÄMMANDE I NOMINALBÖJNINGEN. 139
framlägga de iakttagelser och slutsatser, till vilka jag
kommit under sysslande med denna fråga. Att härmed allt skulle
vara sagt, som kan eller bör sägas om förhållandet mellan -ar
och -er, menar jag visst inte, men jag hoppas, att de bidrag,
jag lämnar, skola visa sig vara av något gagn för
språkforskare och språklärare.
Den allmänna slutsats, jag kommit till, och vilkens
grunder jag här nedan skall söka framlägga, är denna: Svensk
språkkänsla har avgjord förkärlek för pluraländelsen -ar.
Substantiv, som uppfattas såsom fullt inhemska, få mycket oftare
-ar än -er; i synnerhet gäller detta ord med konkret och
vardaglig betydelse. Pluraländelsen -er tillkommer företrädesvis
substantiv av utländsk prägel och bland de mera hemvanda i
synnerhet ord med abstraktare betydelse eller sådana, som
äro begränsade till de högre samhällsklassernas förfinade
kulturliv. Där -er i senare tid fått större utbredning, beror
det väsentligen på lärdas eller halvlärdas omedvetna
efterbildande av utländskt språkbruk.
Alltså böra vi, där vacklan nu råder i fråga om nya
ord, giva företrädet åt -ar, åtminstone när ordet har svensk
prägel och konkret betydelse. Att språkets klang vinner på
ett flitigare bruk av ändelsen -ar, är ju en känd sak.
Jag övergår nu till att skärskåda den hithörande
ord-skatten efter de synpunkter, som synts mig vara av värde
för frågans bedömande.
Äldre tiders språkbruk
liar jag visserligen ej gjort till föremål för någon statistisk
undersökning med avseende på de bägge pluraländelsernas
frekvens och fördelning. Men det kan väl få anses som ett
erkänt sakförhållande, att -ar hade betydligt större
utbredning, särskilt i ord av konkret betydelse, och oftast blev
använt även i lånord, medan däremot -er väsentligen var
inskränkt till ett antal ord med abstrakt innebörd samt till
åtskilliga lånord med påfallande utländsk gestalt. Jag nöjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
